Brick by brick
Jag tänker på dig ofta. I nästan alla sammanhang.
Ibland tynger det mig och gör så att jag blir extremt nedstämd.
Ibland öppnar det upp mig och gör så att jag ser allt ur andra perspektiv.
Jag saknar dig. Det gör jag verkligen.
Men det är samma sak där.
Ibland är det jobbigt, och ibland är det bra för mig. För ibland behöver jag sakna dig för att komma ihåg hur bra vi hade det. Och ibland tänker jag till och med på att det fortfarande ska vara bra mellan oss när du väl kommer hem igen, vare sig vi blir tillsammans igen eller bara kompisar. Det spelar ingen roll just nu. Bara du finns kvar hos mig. I ett litet hörn i alla fall. Då är jag nöjd.
.
Ibland tynger det mig och gör så att jag blir extremt nedstämd.
Ibland öppnar det upp mig och gör så att jag ser allt ur andra perspektiv.
Jag saknar dig. Det gör jag verkligen.
Men det är samma sak där.
Ibland är det jobbigt, och ibland är det bra för mig. För ibland behöver jag sakna dig för att komma ihåg hur bra vi hade det. Och ibland tänker jag till och med på att det fortfarande ska vara bra mellan oss när du väl kommer hem igen, vare sig vi blir tillsammans igen eller bara kompisar. Det spelar ingen roll just nu. Bara du finns kvar hos mig. I ett litet hörn i alla fall. Då är jag nöjd.
.
One step at a time
Det kändes rätt bra.
Lite kontigt, men skönt.
Ingen vill bråka, och det borde vi inte heller göra.
Vänskapen är för viktig.
Längesen nu.
.
Vriden
Jag orkar inte att det ska vara såhär. Måste göra någonting åt det. Men vet fortfarande inte vad.
Jag måste ändra taktik. Jag måste släppa ut allt, istället för att hålla det inne.
Orsaken till att jag hållt det inne tills nu är att jag har haft för mycket att tänka på. Har inte haft ork att ta tag i mina känsor, utan skjutit dem åt sidan. Det har fungerat rätt bra. Enda tills nu.
Jag är alltid bara några sekunder ifrån att börja gråta - varje dag. Jag stirrar omkring mig. Vet inte riktigt hur jag ska placera alla känslor eftersom det är så många. Detta resulterar i att jag stirrar ut i intet. Tänker. Grubblar. Och inte med mening, utan jag kommer på mig själv efter ett tag att jag har suttit och stirrat på något i flera minuter. Kommit bort i min egna lilla värld, och bara tänkt. Låtit tankarna gräva upp ilskan och sorgen. Och det slutar ofta med att jag antingen, som sagt, märker att jag stirrar eller att magen börjar snurra sig så pass hårt av känslorna att jag börjar må illa. Då slutar jag att stirra och även att tänka på det. Även fast det inte håller så länge. Tankarna smyger sig tillbaka.
.
Jag måste ändra taktik. Jag måste släppa ut allt, istället för att hålla det inne.
Orsaken till att jag hållt det inne tills nu är att jag har haft för mycket att tänka på. Har inte haft ork att ta tag i mina känsor, utan skjutit dem åt sidan. Det har fungerat rätt bra. Enda tills nu.
Jag är alltid bara några sekunder ifrån att börja gråta - varje dag. Jag stirrar omkring mig. Vet inte riktigt hur jag ska placera alla känslor eftersom det är så många. Detta resulterar i att jag stirrar ut i intet. Tänker. Grubblar. Och inte med mening, utan jag kommer på mig själv efter ett tag att jag har suttit och stirrat på något i flera minuter. Kommit bort i min egna lilla värld, och bara tänkt. Låtit tankarna gräva upp ilskan och sorgen. Och det slutar ofta med att jag antingen, som sagt, märker att jag stirrar eller att magen börjar snurra sig så pass hårt av känslorna att jag börjar må illa. Då slutar jag att stirra och även att tänka på det. Även fast det inte håller så länge. Tankarna smyger sig tillbaka.
.
Cry
If anyone asks,
I'll tell them we both just moved on
When people all stare
I'll pretend that I don't hear them talk
Whenever I see you,
I'll swallow my pride
and bite my tongue
Pretend I'm okay with it all
Act like there's nothing wrong
Is it over yet?
Can I open my eyes?
Is this as hard as it gets?
Is this what it feels like to really cry?
Cry
If anyone asks,
I'll tell them we just grew apart
Yeah what do I care
If they believe me or not
Whenever I feel
Your memory is breaking my heart
I'll pretend I'm okay with it all
Act like there's nothing wrong
Is it over yet?
Can I open my eyes?
Is this as hard as it gets?
Is this what it feels like to really cry?
Cry
I'm talking in circles
I'm lying, they know it
Why won't this just all go away
Is it over yet?
Can I open my eyes?
Is this as hard as it gets?
Is this what it feels like to really cry?
Cry
Cry
I'll tell them we both just moved on
When people all stare
I'll pretend that I don't hear them talk
Whenever I see you,
I'll swallow my pride
and bite my tongue
Pretend I'm okay with it all
Act like there's nothing wrong
Is it over yet?
Can I open my eyes?
Is this as hard as it gets?
Is this what it feels like to really cry?
Cry
If anyone asks,
I'll tell them we just grew apart
Yeah what do I care
If they believe me or not
Whenever I feel
Your memory is breaking my heart
I'll pretend I'm okay with it all
Act like there's nothing wrong
Is it over yet?
Can I open my eyes?
Is this as hard as it gets?
Is this what it feels like to really cry?
Cry
I'm talking in circles
I'm lying, they know it
Why won't this just all go away
Is it over yet?
Can I open my eyes?
Is this as hard as it gets?
Is this what it feels like to really cry?
Cry
Cry
.
One love
- Älskar du honom fortfarande?
Tystnad
- Ja.. Ja, det gör jag.
.
Jack Johnson - Go on
In my rearview
I watch you watching the twilight
Behind the telephone lines
Nothing to prove, or to assume
Just thinking that your thoughts are different than mine
In my rearview
I watch you
I give you your life, would you give me mine?
I see you slowly swim away
Cause the light is leaving town
To a place that I can't be
There's no apologies
Just go on
Just go on
There're still so many things
I wanna to say to you
But go on
Just go on
We're bound by blood that's moving
The moment that we start
The moment that we start
I see perfect little eyes
Watch the shadows of the clouds
And the surface of the ocean out the window of a plane
I get nervous when I fly
I'm used to walking with my feet
Turbulence is like a sigh that I can't help but over think
What is the purpose of my life
If it doesn't ever do
With learning to let it go
Live vicariously through you
You can do the same
It's the least you can do
Cause it's a lonely little chain
If you don't add to it
So go on
Just go on
There's still so many things
I wanna say to you
Go on
Just go on
We're bound by blood and love
The moment that we start
Just go on
Just go on
There're still so many things
I wanna say to you
Just go on
Just go on
We're bound by blood that's moving
The moment that we start
The moment that we start
I watch you watching the twilight
Behind the telephone lines
Nothing to prove, or to assume
Just thinking that your thoughts are different than mine
In my rearview
I watch you
I give you your life, would you give me mine?
I see you slowly swim away
Cause the light is leaving town
To a place that I can't be
There's no apologies
Just go on
Just go on
There're still so many things
I wanna to say to you
But go on
Just go on
We're bound by blood that's moving
The moment that we start
The moment that we start
I see perfect little eyes
Watch the shadows of the clouds
And the surface of the ocean out the window of a plane
I get nervous when I fly
I'm used to walking with my feet
Turbulence is like a sigh that I can't help but over think
What is the purpose of my life
If it doesn't ever do
With learning to let it go
Live vicariously through you
You can do the same
It's the least you can do
Cause it's a lonely little chain
If you don't add to it
So go on
Just go on
There's still so many things
I wanna say to you
Go on
Just go on
We're bound by blood and love
The moment that we start
Just go on
Just go on
There're still so many things
I wanna say to you
Just go on
Just go on
We're bound by blood that's moving
The moment that we start
The moment that we start
.
My tears dry on their own
Den här dagen har varit bra. Inte super, men helt okej. Bra.
Jag har gråtit och skrattat, båda två nästan samtidigt.
Vi hade en lång håltimme idag. Jag och Matilda bestämde oss för att åka hem till henne och plugga. Vi satte oss ner med varsin kaffe, och matteböckerna framför oss. Jag vet inte varför; om det var för att jag var för trött för att lösa ekvationerna eller om det var allt det andra som tynger mig. Men jag brast ihop. Mitt i Matildas vardagsrum. Helt plötsligt.
Matilda tog tag i mig, och vi satte oss i soffan istället.
Första gången jag verkligen pratade om det under en längre tid. Eller rättare sagt första gången jag visade mina känslor under en längre tid.
Jag vill inte vara till besvär. Jag vill inte vara en jobbig tjej som behöver stöd och tröst. Jag vill bara vara som vanligt.
Men just nu är det inte som vanligt.
Jag satt och kurade ihop mig i Matildas famn ett tag. Grät ett tag. Men efter en stund tog det slut. Och det krävdes inte många tårar för att det skulle kännas lite bättre. Och så har det varit i snart två månader. Jag får inte ut något längre. Det är som om tårarna börjar ta slut.
Matilda berättade för mig att hon har en teori, att man bara kan slösa bort ett antal tårar på en viss människa. Och det fick mig att tänka. Kanske mina tårar börjar ta slut för honom. Kanske.
Det vore rätt skönt.
Stoppa mig
Fyfan vad den här dagen har sugit.
Jag har börjat om från ruta ett.
Känns typ värre nu än vad det gjorde precis när han hade åkt.
Fml.
.
Jo men kul
En dödsfälla.
Jag tänker i fel banor efter den här helgen. Allt vändes upp och ner och jag är sjukt deppig.
Jag gräver min egen grav. Jag tänker för mycket. På det. På allt.
En dödsfälla. Att tänka på allt. Att tänka på hur mycket jag bara vill ha dig här, en regnig och äcklig dag som denna. Kolla på film. Gosa in mig i din trygga famn.
En dödsfälla.
Graven blir bara djupare.
.
Blinkande ljus
Kan inte riktigt tänka klart. Allt känns så overkligt. Förstår inte vad som händer. Vet inte hur jag ska bete mig och ännu mindre vad jag ska göra.
Jag vill inte bryta något. Det är Erik. Killen som jag har älskat i två år. Det är omöjligt.
Letar efter något att säga som kan ändra allt, något mer än det jag redan sagt. Jag ångrar inget. Men jag förstår inte. Jag får dubbla budskap av dig. Vilket ska jag följa?
"Glöm honom", "gå vidare", "lämna allt bakom dig".
Det går inte. Inte nu.
Jag vill. Men ändå inte. Jag älskar honom. Fortfarande. Och kan inte göra något åt det.
Varför ska det vara så komplicerat? Det känns som att jag hela tiden säger "jag orkar inte", för det gör jag inte heller. Verkligen inte. Orkar inte med mina känslor, utan trycker undan allt istället. Och därför gråter jag aldrig längre.
Men nu har jag släppt på spärrarna, för en gångs skull. Så nu sitter jag här. I min säng. Ihopkurad. Och gråter. Samtidigt som jag lyssnar på depplåtar. Känns ändå rätt skönt att få ut lite av sorgen. Men vet att det inte ändrar min situation, det ändrar ingenting. Det är bara vätska från mina ögon och som kletar ut sminket. Inget annat.
.
Bad love
Vad händer nu?
Orkar inte.
Vill inte.
Är det över?
Nej, jag vill inte.
Kom bara hem.
.
Orkar inte.
Vill inte.
Är det över?
Nej, jag vill inte.
Kom bara hem.
.
Bounce
Måste somna innan 00:55.
.
.
Pulse
Jag kan inte prata med dig när du tittar bort
snälla ge mig två sekunder innan du ger upp
kan vi inte vara nära bara en minut
är det nu, nu som det tar slut
Fast du inte lyssnar vet jag att du hör ändå
jag vill hinna säga allting innan jag ska gå
älskling, vänta får jag bara sitta bredvid dig
det var han som ville kyssa mig
Snälla bli min igen
nej, låt det va som i en film
snälla bli min igen
låt mig va kvar
ja, låt det va
Du tar bort min hand ifrån din arm
och flyttar bort
ingenting jag säger spelar längre någon roll
ställer mig i hallen tills jag fattar vad som hänt
får jag ens ha kvar dig som min vän
knyter mina skor och går tillbaka in igen
sitter här på sängen tills du be mig att gå hem
letar efter nått att säga som kan ändra allt
nått mer än det jag redan sagt
Snälla bli min igen
nej, låt det va som i en film
snälla bli min igen
låt mig va kvar
ja, låt det va
.
snälla ge mig två sekunder innan du ger upp
kan vi inte vara nära bara en minut
är det nu, nu som det tar slut
Fast du inte lyssnar vet jag att du hör ändå
jag vill hinna säga allting innan jag ska gå
älskling, vänta får jag bara sitta bredvid dig
det var han som ville kyssa mig
Snälla bli min igen
nej, låt det va som i en film
snälla bli min igen
låt mig va kvar
ja, låt det va
Du tar bort min hand ifrån din arm
och flyttar bort
ingenting jag säger spelar längre någon roll
ställer mig i hallen tills jag fattar vad som hänt
får jag ens ha kvar dig som min vän
knyter mina skor och går tillbaka in igen
sitter här på sängen tills du be mig att gå hem
letar efter nått att säga som kan ändra allt
nått mer än det jag redan sagt
Snälla bli min igen
nej, låt det va som i en film
snälla bli min igen
låt mig va kvar
ja, låt det va
.
