Tjohej

17 dagar kvar innan jag får pussa dig igen! :)



.

Om man jämför med hur jag kände i början av Englandsresan, så är allt så mycket lättare nu. Det känns så lätt att vara här. Och inte bara för att jag vet att jag åker hem snart eller för att min hemska hemlängtan har försvunnit, utan för att jag och Erik har klarat det här. Nu är det mindre än 3 veckor kvar, och jag är ju 110% säker på att vi klarar det, med tanke på att vi har varit ifrån varandra längre än så förut. Och genom att bara tänka på det här gör mig på så fruktansvärt bra humör.
Och jag ska ju följa med dig och din familj till Åre över nyårsafton också. Det kommer bli så fruktansvärt mysigt. Tycker om din familj så himla mycket.
Älskar dig Erik!!!!!

.

Glaaaaaaaaaaaaaaaaad :D
Jätteglaaad :D:D
Erik är bäst.

.
Hihi.

.

I'm not strong enough to live without you.








.

Det jag och Denise ska underhålla oss själva med ikväll är Harry Potter! Sovmorgon imorgon, och snart har jag alla filmer på min dator, alltså 1-6. Kommer bli fruktansvärt grymt att ha maraton och se alla filmer efter varandra innan premiären!

.

Pirrig känsla i magen.
Jag är kär! Haha, jag undrar hur många gånger jag har skrivit det på den här bloggen, men jävlar asså!
Och vi har inget plugg för tillfället.
Vi har avklarat ett av tre nationella prov i Engelska B.
Vi chillar galet hela tiden.
Vi har finally kommit igång med träningen på riktigt.
Jag får nostalgi-känslor eftersom jag kollar på "Eva & Adam" jämt nu för tiden.
Harry Potter på fredag med nästan alla tjejer i klassen. (!!!!!!)
Pappa och Katarina kommer i helgen.
Mamma och Sandra kommer nästa helg, då blir det tjejhelg i London!
Och alla är bara allmänt taggade hela dagarna.
"Fml" existerar inte här längre!!!!!!




.

.

Just nu känner jag mig tom. Vanligtvis brukar mina känslor och mitt humör gå upp och ner här, men nu står det still. Som om någon har tryckt på en pausknapp och inte brytt sig om att starta allt igen. Mitt huvud känns tungt, men jag är varken ledsen, glad eller bekymrad.
Jag ska säga dig att distansförhållande tar på ens krafter mer än vad man tror. Innan jag åkte hit sa jag till mig själv att det bara var tre månader, men vad jag glömde då var att tänka mig in i situationen och veta att du är hemma och ä-m-f-ä-m-o-f-c, när jag är här med klassen och irrar runt.
Vi har jävligt kul här, men det finns stunder som jag mår illa över tanken att du är så långt bort. Att jag inte vet vad du gör, hur du mår, hur du har det. Det känns så överdrivet, så ihopvecklat. Varför kan man inte vara ifrån någon bara för att man älskar den? Och varför oroar jag mig så mycket? Jag förstår inte vart det skaver. Fast egentligen gör jag ju det, men på något sätt inte.
Jag blir så förvirrad av mig själv. Jag är ju ändå en övertänkare och det går inte att göra något åt saken. Men när det väl kommer till kritan så är det bara jag som drabbas. Det är jag som får stå där själv och känna mig som en borttappad idiot. Ängslan förföljer mig när jag är ensam. Den går inte att bli av med. Men när jag är med tjejerna, och alla andra i klassen så känns allt så fruktansvärt bra. Jag kan koppla av, trycka på pausknappen medvetet och inte känna något annat än lycka.
Det som håller mig uppe mer nu, även när jag är ensam på mitt rum, är att jag ska njuta den sista månaden. För sen kommer jag åka hem, och då kanske jag aldrig mer kommer få uppleva något sånt här igen, och kanske inte ens ha chansen till att göra det.

Men jag måste bara säga att även fast jag är nojjig, även fast jag är ledsen över att jag inte träffar dig så ofta som jag skulle vilja göra, så ses vi snart. Även fast jag blir konstig ibland och inte vet vart jag ska ta vägen, så ses vi snart.
Jag älskar dig av hela mitt hjärta. Du är en sån underbar person ska du veta. Och jag tänker inte släppa taget om dig i första hand. Du är min. När jag kommer hem ska jag mula dig, be dig hoppa in i en snöhög, bygga snögrottor, åka skidor, pussas, fira nyår tillsammans, julmysa, gå långa promenader, baka och mycket mer. Jag kan inte göra så mycket annat än att se fram emot det, men också njuta av sista tiden här. För allt kommer bli awesome.

.

I've had the time of my life
No, I never felt like this before
Yes I swear, it's the truth
and I owe it all to you

.

Åh.
Du är en sån fin pojkvän, en sån fin vän, en sån fin människa.
Kärlek till dig, från mig.



.

Searching in the night, just to find the emotions.

Don't ever stop believing.



.

Wiiiiiiiiiieeeeeeee.
Hihihihi.
YEah!!

Duck Sauce - Barbra Streisand

.

.

Saknar att vara i samma land som dig.
Orkar inte hela den här grejen att det är för dyrt med sms och samtal.
Hatar att skype börjar bli tråkigt, eftersom det är det enda sättet att ha kontakt på.
Tröttnar på att känna såhär.
Men bara jag vet att du älskar mig så klarar jag mig ändå.

.

Fantastic är återförenade igen! God I love'em.
Vad skulle jag göra utan er? Allt här i England skulle suga. Hela dagen har vi varit så grymt flymmiga. Skrikit, sjungit, skrattat. Så jävla najs. Köttat på gymmet har vi också gjort. Kommer nog ha rejäl träningsvärk imorrn, vilket både uppskattas men ändå inte.
"You only live once". Jag undrar hur många gånger vi har använt den frasen under Englandsresan, och inte bara när det gäller något galet utom typ "-Ska vi gå och fika eller ska du åka hem? -Åka hem. -Men vafan, man lever bara en gång!"
Imorrn blir antagligen ännu en awesome dag. Kött som aldrig förr? You never know. YEAH. Och sovmorgon till halv 12, försämrar inte direkt.

.

I'll be ready. Oh yes, I will....



.

Fruktansvärt irriterande. Känner samma känsla som då och det ska man ju verkligen inte behöva göra.
Jag säger bara:
F-i-h-k-d-s-f-m-m-p-d-s-m!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

.

Jag känner mig helt galen. Är så förbannat glad. Resan hem till Sverige var helt underbar.
Att få känna din lukt igen, krama om dig, kyssa dina läppar och bara helt enkelt ha tillgång att umgås med dig igen.
Jag har typ fått ett annorlunda perspektiv på England för att jag åkte hem. Jag kände att jag ville tillbaka, men att jag såklart inte ville lämna allt hemma. Men den känslan av att jag ville tillbaka fick mig att inse att jag trivs här bättre än vad jag trodde innan. Jag är ju på en slags klassresa i England för fan! Hur kan det vara tråkigt? Och nu är det bara en månad kvar innan jag kommer hem igen, och vi ska ha så grymt roligt! Jag tänker inte åka hem och känna likadant som jag gjorde nu; att jag inte var helt nöjd, att jag ville ha mer, att jag behövde ta vara på tiden mer. Jag ska åka tillbaka och känna att det här var en grymt underbar upplevelse i mitt liv och att jag har haft så himla kul. Det är mitt mål och jag ska uppfylla det med glädje. Nu kör vi!

.

Sakna inte, gråt inte, utan le för framtiden istället.

.

Det blir lite ensamt här på kvällarna, och ändå är jag för lat för att gå in i Denise's rum. Konstigt, men sant. Hon bor ju bara mitt emot min dörro ch ändå sitter jag här och känner mig ensam lite då och då. Det är en riktig utmaning att vara hemifrån under en längre tid. Jag är verkligen glad att jag valde att bara åka bort i 3 månader, och inte ett helt år! Det hade jag nog inte klarat. I och för sig är det nog en annat sak att åka till USA, jämfört med England. I England är alla bara lite halvskumma. Det hade också varit en annan sak att bo i London, men nu är jag ju i Canterbury. Har helt klart tröttnat på main street, bussarna till skolan och det jävla tågspåret eftersom bommarna alltid fälls ner så fort jag ska åka iväg.
Tur att jag har Denise ändå. Jag vet att hon är där hela tiden, och det hjälper mig på traven.
Jag tror att jag känner mig ensam för att jag inte är med Erik och familjen. Jag saknar att bo under samma tak som dom och ha myskvällar med honom. Och bättre blir det inte heller när jag sitter och lyssnar på låtar som är "våra låtar", och inte heller när jag tänker på mysiga middagar (vid ett riktigt matbord) med familjen.
Känner mig lite borta utan allt där hemma. Jag står själv på något sätt, även fast alla klasskamrater är här med mig.
Ska bli så extremt skönt att bara få en liten "smakbit" av livet där hemma i helgen. Bara känna att det fortfarande finns där, att allt är likadant, och vara säker på vad som väntar mig när jag väl kommer hem på riktigt i december.

.

Jag är nervös!! Ska åka hem till Sverige på torsdag kväll! Och jag är nervös! Hur ska jag hantera allt när jag ska åka därifrån? Det känns så extremt bra ändå. Det har lättat en stor klump i magen. Jag vet att jag kommer få världens hemlängtan precis när jag kommit tillbaka, men då är jag också medveten om att det inte är lång tid kvar och att jag kan se den sista tiden som en jätterolig semester, eller en slags klassresa! Jag är så mycket gladare nu när jag vet att jag ska få träffa min familj och min pojkvän snart igen! Och Rebecka! Gud vad jag saknar henne!! Ååh, längtar!

.