Skola och mer skola

Men herregud. Vad hände med värmen? Solen skiner, men det är så satans kallt!! (!!) Det är ju inte såhär som vi vill ha det?
Det blåser och man har ingen lust att vara ute. Kylan griper tag i en så fort man öppnar dörren... Inte skönt.....

I helgen ska jag till mitt landställe med underbara Klaris. Det kommer bli grymt! Hon är en sådan underbar tjej. Och jag har turen som får ha henne.
Det är fortfarande två nationella prov kvar i matte, och det ena är nu på torsdag. Jag vet inte varför, men jag är inte nervös. Känns extremt skönt! Det enda som oroar mig och gör mig besvärad är alla dessa prov i andra ämnen som ska komma hela tiden. Kan inte lärarna låta oss slappna av nåågon gång!? Nästa vecka har jag ett stort NO-prov som kanske avgör mitt slutbetyg! Då kan man ju inte låta bli att vara nervös, eller hur?(!)

Jag är fortfarande på ovanligt bra humör hela tiden. Men inte lika som jag var förut. Och jag har fortfarande inte kommit på någon anledning till min glädje, vilket är lite synd. Vore mycket skönt om jag gjorde det, så jag kunde vara glad oftare och slippa alla tråkiga och suriga dagar.

.

Vår, vår och vår!!!!!

Det är vår. Alla älskar det. Och alla välkomnar det.
I fredags var jag tvungen att ta av mig mina strumpbyxor på grund av värmen. Är inte det hur underbart som helst?
Jag blir så lycklig när solen tittar fram. Den ger mig lycka och det känns som om allt är så mycket bättre än vanligt. Sommaren behövs i mitt liv för att jag ska förstå bättre att mitt liv är bra. Jag får en kittlande känsla som känns enda ut i fingertopparna, och den slutar inte förrens solen går i moln.
Alltid har jag känt såhär om våren/sommaren, och det är alltid lika underbart varje gång den kommer. Jag kan helt enkelt inte få nog av den.

Nu är det april och sedan är det maj. Under dessa två månader så har jag grymt mycket roliga saker inplanerade. Och det kommer bli extra härligt med mer värme under de här månaderna. Jag kommer njuta varje dag och nu längtar jag bara ännu mer till sommarlovet. Det känns så nära, men ändå så långt bort.
Vi har två nationella prov kvar (tror jag), och de är i matte. Det känns rätt så lugnt, men man blir ju ändå lite nervös, inte sant?

Och förresten, om jag ska vara helt ärlig så har jag inte mått såhär bra på länge. Alla är så glada i min närvaro, och det gör ju så att man inte kan låta bli att le. De ger glädje till en och den sitter kvar hårt i hjärtat. Min lycka måste kämpa för att försöka försvinna, för så lätt kommer jag inte att släppa den.
 
.

RSS 2.0