Tjohej

Jag vet inte vad jag ska göra. Du låter mig inte göra något. Allt jag gör sårar tydligen. Du säger att jag vanligtvis brukar läka alla sår och uppmuntra dig när du mår dåligt, men att jag inte kan det nu. Var det så farligt det jag gjorde? Jag förstår verkligen inte varför du skäller ut mig så mycket som du gör. Du är upprörd, och det kan jag förstå. Men jag visste inte att du skulle ta det så hårt att du tror att vi inte längre kan vara vänner. Såklart vi kan vara det. Jag har sagt till dig sååå många gånger att jag alltid vill vara din vän. Vad är det du inte förstår med det?
Jag blir sårad för att du skäller ut mig och säger att jag inte kan göra dig glad. Jag har sett dig ledsen så många gånger, men det här är den absolut värsta. Du säger saker som jag tar så konstigt. Smsen som du skickar, och som jag inte vet vad jag ska svara på. Om du ändå tycker att jag inte kan göra något förrens du har lugnat ner dig, varför plågar du mig då med hur du mår och "varför gjorde du det"?

.

Hos dig är jag stark.
Hos dig är jag underbar.
Hos dig har jag allt.
Vågar jag stanna kvar?

.