Girls night in town
Första veckan i skolan. I nian. Första fredagen efter skolstarten. Och den roligaste fredagen på länge.
Världens underbaraste tjej hade sin födelsedag idag. Och mysigt hade vi. Vi fyra. Tårta med tända ljus vid fontänerna. Och du fick kyssar av sliskiga turkar. Jadu, roligt var det minsann.
.
Världens underbaraste tjej hade sin födelsedag idag. Och mysigt hade vi. Vi fyra. Tårta med tända ljus vid fontänerna. Och du fick kyssar av sliskiga turkar. Jadu, roligt var det minsann.
.
Mixed up
Det känns som en dröm alltihop. Som om jag bara somnade för några dagar sen och vaknar upp nu och märker att allt har förändrats. Det är jätte bra att vi är vänner. Men allt det där med att du ångrar dig, och att du inte fattar hur du kunde såra mig så mycket. Jag förstår inte.
Om jag går tillbaka till dig, hur kan jag då vara säker på att det inte händer igen?
Jag måste av vakta. Måste se om det håller sig. Om det fortsätter. Då är det sant.
Men det svåraste är att mina känslor är forfarande kvar. Jag ville lämna dig för att jag inte orkade vara ledsen. Jag orkade inte bli sårad. Men känslorna hade jag kvar. Och nu efter, beter du dig exakt som jag alltid har velat. Så snäll. Så omtänksam.
.
Om jag går tillbaka till dig, hur kan jag då vara säker på att det inte händer igen?
Jag måste av vakta. Måste se om det håller sig. Om det fortsätter. Då är det sant.
Men det svåraste är att mina känslor är forfarande kvar. Jag ville lämna dig för att jag inte orkade vara ledsen. Jag orkade inte bli sårad. Men känslorna hade jag kvar. Och nu efter, beter du dig exakt som jag alltid har velat. Så snäll. Så omtänksam.
.
Friends are suppose to hug
Vet inte vad jag ska säga. Vet inte vad jag ska skriva. Orden fastnar inte. Mitt huvud känns tomt, men ändå så tungt. Och snart börjar skolan. Då man måste koncentrera sig. Hoppas att jag har hittat mig själv då. Jag känner mig vilse. I mina egna tankar. Och allt du säger gör mig ännu mer förvirrad. Varför nu? Varför..?
Varför skulle det här hända?
.
Varför skulle det här hända?
.
The magic of life
Jag behöver vara glad. Jag vill vara glad. Sådär glad som jag är när jag är med er. Jag saknar er redan även fast igår var senast. Ni får mig att känna mig mer värdefull än vad jag egentligen är. Tack för det tjejer.
.
Värdefull vänskap
Jag är glad. Nu känns allt bättre. Du är min bästa killkompis. Allt har ordnat sig. Men kan vi hålla det här? Vi har inget kärleksband mellan oss längre, vi är bara kompisar. Vad som helst kan förstöra det. Men det håller väl? Jag vet att jag ska försöka. Jag vill inte slänga bort allt. Som om det inte hade någon betydelse. För det har det verkligen. Mycket. Och det är en värdefull vänskap. Så att slänga bort allt vore idiotiskt. Och ingen skulle väl göra det om de hade haft ett sådant förhållande som oss?
.
Ett hårt slag
Alla känslor snurrar in sig i varandra. Jag kan inte tänka klart. Mitt huvud känns helt dimmigt. Jag börjar förstå att det är slut på riktigt nu. Vi är bara vänner. Men bra vänner.
Jag vet inte vad jag känner. Känslorna sitter fast. Hårt. Och jag kan inte känna dom. Hur mycket jag än försöker. Jag försöker göra något hela tiden, för att slippa bli deppig. Jag måste ha människor omkring mig för att inte känna mig ensam. Jag vill inte känna det. Inte nu. Inte på en lång tid.
Som tur är så har jag ganska mycket planerat, så ensamheten får vänta ett tag.
Men ändå slingrar sig mina tankar tillbaka. Onsdagen den 13e augusti. Jag har ingen aptit. Jag mår bara illa. Maten får vänta lite. Tills jag mår bättre.
Du säger att du är ledsen, att du ångrar dig. Men varför tänkte du inte på det när du hade mig? Jag gillade verkligen dig. Men gång på gång blev jag sårad. Jag antar att du har lärt dig av dina misstag. Dina misstag med mig.
.
Jag vet inte vad jag känner. Känslorna sitter fast. Hårt. Och jag kan inte känna dom. Hur mycket jag än försöker. Jag försöker göra något hela tiden, för att slippa bli deppig. Jag måste ha människor omkring mig för att inte känna mig ensam. Jag vill inte känna det. Inte nu. Inte på en lång tid.
Som tur är så har jag ganska mycket planerat, så ensamheten får vänta ett tag.
Men ändå slingrar sig mina tankar tillbaka. Onsdagen den 13e augusti. Jag har ingen aptit. Jag mår bara illa. Maten får vänta lite. Tills jag mår bättre.
Du säger att du är ledsen, att du ångrar dig. Men varför tänkte du inte på det när du hade mig? Jag gillade verkligen dig. Men gång på gång blev jag sårad. Jag antar att du har lärt dig av dina misstag. Dina misstag med mig.
.
En glimt i ögat
.
Malta
Nu bär det av till Malta. En vecka ska man vara där. Grymt skönt. Men lite tråkigt eftersom nu har alla kommit hem. Men eftersom vi pratar om ett varmare land, så blir det inte så tråkigt längre. Jag kommer att sakna alla. Men när jag kommer hem så kommer det hända roliga grejer!
.
.
