Se det från den ljusa sidan
Har ni känt någon gång att ni gillar någon så mycket så att man nästan kan göra vad som helst för att få personen att gilla en på samma sätt?
Jag känner så nu. Och jag tror att jag har lyckats, fast det gjorde jag nog för länge sen. Men jag har bara inte insett det. Jag har bara tänkt på att jag vill ha mer. Men nu känner jag att jag har allt som behövs för att bli lycklig.
Människan har verkligen många krav, men egentligen behövs det inte så mycket för att allt ska vara perfekt. Jag kan inte riktigt hålla mig till det, men jag försöker. Jag vet att jag har krav, men jag har börjat förstå att jag kanske inte behöver ha dom.
Allt man behöver är att ha en kärlek eller en vän som älskar en.
.
.
I'm so happy, i'm so glad
Jag är så glad. Gladare än någonsin. För nu början min fritid. Även fast jag har en hela vecka kvar i skolan, så känns det inte som skoltid. Det känns som fritid. För jag umgås med kompisarna osv.
Jag solar, badar och bara njuter. Sommaren finns i våra hjärtan. Sommarkänslan fick jag för flera veckor sen, men nu är den stark. Väldigt stark.
Jag och Melinda såg minst 15 stora flak med nyblivna studenter köra förbi oss nu på eftermiddagen. Och jag kände det starka längtan tills jag är med på ett.
Jag kan inte behärska mig längre. Och det som är positivt, är att jag inte behöver det heller. För vi har inget kvar att jobba med. Jag vill bara skrika och skratta hela tiden.
De dagar som jag har kvar kommer jag inte jobba, inte koncentrera mig, och inte kunna sitta still. Jag kommer bara vilja vara ute hela tiden, och njuta av sommarvärmen.
.
Nio dagar kvar
Och dit ska jag och Melinda om lite mer än en vecka (!!!)
JAG LÄNGTAR! <3
.
Three girls in my life
Jag längtar bara så mycket tills imorrn, när den är över. Redovisningen.
Jag bara sitter och drömmer mig in. In i att känna känslan. Av att inte ha något kvar att göra.
Jag kommer skrika inombords av lycka.
Jag kommer vilja springa, och vara överaktiv med Rebecka, Jennifer och Melinda.
Världens bästa tjejer. Ni vet det va?
Ni gör min dag underbar.
Och jag gör allt för att ni ska känna likadant.
Ni betyder mycket.
Ni är bäst.
.
Just a little bit time
Det känns så overkligt att allt i skolan börjar få ett slut. Ett stopp.
Imorgon efter lunch är jag klar med alla redovisningar, alla arbeten. Allt. Jag känner mig så fri redan nu. Jag kan verkligen känna den där lättnaden som jag kommer att ha att bara kunna skaka av sig allt, och bara längta efter sommarlovet. För sista dagarna innan den femte, så behöver jag inte jobba. Betygen sätts på fredag, och jag är faktiskt inte ett dugg nervös. Konstigt.
Jag tar dagarna som dom kommer. Det är så jävla underbart. Att liksom inte planera någonting. Att känna sig fri. 
.
I'm so in love with you
För elfte gången.
Och nu är det bara en månad kvar tills vi har nått 365 dagar. Ett helt år.
Jag älskar dig.
Jag vet att du vet det.
Men vet du hur mycket?
Kan du förstå?
Du är världens bästa pojkvän.
.
Summer feelings
Vilken lättnad. Två av fyra redovisningar är avklarade. Och en av dom var jag så jäkla nervös inför. Jag kan inte fatta att det snart är sommarlov.
Det är liksom det som jag har längtat efter så länge. Det har bara känts så långt borta hela tiden, och nu är det bara drygt en vecka kvar.
Alla tunga problem finns inte. Inget trycker ner mig. Jag känner mig verkligen fri. Och glad. Jag blir gladare på sommaren. Jag känner mig mycket mer social också.
Allt är helt perfekt. Verkligen. Det finns inte något jag kan ändra på.
Allt är perfekt.
.
Idag har jag och Sam varit tillsammans i 333 dagar
Lyckligt lottad.
Sofia <3 Sam
Mrs Svampi <3 Mr Svampipojken
.
Be sure about yourself, I know that I am
Vals på rosor.
Doft av rosor. Solen som värmer. Sommarn som stärker.
Stressen av att prestera bra känns nästan borta, även fast allt som jag har stressat upp mig för, fortfarande finns framför mig. Men jag har typ släppt taget och ändå inte tappat koncentrationen. Ovanligt för mig faktiskt.
Antingen är jag skit fokuserad, eller så släpper jag taget och bara glider runt ett tag. Men nu känns det så jävla bra med allt. Allt flyter liksom. Allt går som jag vill.
Jag tror det har med att sommarlovet är påväg. För det är väl inte bara jag som längtar sjukt mycket?
Sommaren får allt att öppnas på något sätt. Alla blir så glada.
Det är en helt speciell känsla.
Går nästan inte att förklara.
Och ändå får vi chansen att känna det varenda år.
Herregud vad vi har tur, eller hur?
Alla blir så kärleksfulla på sommaren. Så mycket kärlek överallt.
Men jag behöver inte leta efter någon kärlek den här sommaren, för jag har redan världens bästa Sam. Och det hade jag förra sommaren också. Underbart.
Och nu, imorrn, har jag haft dig i 11 månader. Vet du hur glad jag är att jag har dig? Nej, för jag kan inte bevisa. Det ända jag kan säga till dig är att jag älskar dig. Jag vet att det är starka ord. Men om man jämför de med hur jag känner till dig, så känns orden faktiskt svaga.
.
Glad för att vara jag
.
Black and white
Just nu är allt vitt eftersom jag mår så himla bra.
Vitt är färgglatt.
Svart är svart. Mörkt. Hemskt.
Om man läser igenom den här bloggen så finns det extremt mycket humörsvängningar. Allt går från svart till vitt och tvärtom.
Helt otroligt att man ens kan uttrycka sig i så olika känslor.
Jag får hoppas att den här glädjen som jag har nu stannar länge.
.
The best of you
Du ger mig glädje. Och lycka. Jag ler bara när jag ser dig.
Jag kan inte förstå hur en männsika kan få en att må så bra inombords.
Min mage hoppar av glädje, och hjärtat är fyllt av kärlek.
Fjärilarna i magen finns också.
Det är du som har fått mig att må såhär - men inte bara.
Allt är lungt. Stressen finns inte, även fast terminsbetygen står på spel.
Jag ler hela tiden. Jag är omringad av folk jag älskar. Och det gör mig starkare.
Självförtroende. Det är vad som leder mig. Som håller mig uppe.
Och lyckan så klart. Den stora lyckan av att ha allt som behövs.
Och av att ha ett humör som inte kan sänkas.
.
Great feeling
Jag är verkligen glad. Jag orkar inte tänka på skolan. Och alla de där redovisningarna som jag har framför mig. Just nu behöver jag ta det lungt. Jag behöver slappa och bara umgås med dom bästa!
.
Sunny days, happy days
Superglad.
Har haft mycket sömn under natten och all energi är tillbaka. Jag kanske har varit lite för överspidad, eftersom en bit av framtanden rök idag.
Men jag orkar inte bry mig. För just nu njuter jag bara av solen och av sommaren som smyger sig på. Och jag måste ju välkomna den, så att den stannar så länge som möjligt.
.
Always look on the bright side of life
Försvunnen glädje. Försvunnen energi. Allt är borta. Det där som får mig att må bättre, och tänka på den ljusa sidan av livet.
Just nu känner jag bara min extrema huvudvärk blandat med ett dunkande huvud och halsont.
Jag känner mig helt förstörd. Men jag vet ändå att jag inte är det. Jag har bara fått för lite sömn, och har haft det väldigt stressigt. Men nu är det bara 4 riktiga skoldagar kvar. Resten är bara slappa dagar. Helg bland annat. Och sen kommer det efterlängtade sommarlovet.
Usch, nejnu får jag ta och rycka upp mig. De här 4 sista skoldagarna kommer att gå bra. Får jag hoppas...
.
Alla känner likadant, eller?
Jag är trött. Sover inombords.
Men ändå har jag tänkt så mycket hela dagen så att det sprakar. Exploderar liksom.
Jag har tänkt på en ny sida. En sida som aldrig har varit så klar. Som aldrig jag har förstått mig på. Men nu ser jag allt. Så nära. Så klart. Jag förstår mig på förhållanden. Och hur de kan startas och avslutas.
Jag kan se alla konsekvenserna. Alla problem. Alla brustna hjärtan.
Men jag kan inte göra något åt det. Ingen kan. För det som händer.. Det händer helt enkelt.
Jag vet att jag är kär, och mitt hjärta är helt, än så länge.
Men jag har ju inte kunnat låta bli att tänka mig in i ett liv utan dig. Utan Sam.
Så tomt. Så tråkigt. Så hopplöst. Så meningslöst. Så hemskt!
Jag kan bli sårad av någon liten sak du gör. Jag kan bli förvånad när det känns som om du inte bryr dig. Men vad jag inte har tänkt på är att du kan känna samma sak.
Varför har jag aldrig tänkt på det?
Jag vet att saker som jag gör kan såra. Men på något sätt så känns det inte som om något jag gör kan få andra att må sämre. För.. Jag är ju... Bara jag.
Jag är jag. Jag kan inte tänka mig in i andras liv. Bara på ytan. Inte detaljer. Jag kan inte tänka mig att andra känner samma sak som jag.
Men det kanske är det dom gör. Jag kan såra. Och alla andra också. Alla.
.
Feeling stressed
.
Like everyday is insane
För allt, som är inget.
För allt, som inte ens betyder något.
Eller gör det de?
Jag kan bara inte förstå.
Jag är riktigt trött. Och så uttråkad på allt. Jag känner ingen glädje till allt som jag stöter på varje dag. De där som jag annars tycker är roligt.
Allt finns där hela tiden. Saker som man har tröttnat på.
Men varför har jag tröttnat?
Okej, jag kanske inte har tröttnat helt, för jag har varit väldigt glad i skolan. Men utanför. Jag känner mig bara så stressad. Så uppskuten. Så slingrad.
Hopplöst.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till. För även om jag pluggar, så känner jag stressen som jagar mig. Hack i häl.
Det är nog bäst att bara vänta tills det lugnar ner sig. Hur lång tid det tar vet jag inte.
.
Benen orkar inte bära
Sömn kanske hjälper? Mer koncentration kanske också hjälper?
.
The destiny of nothing
Det värsta är över.
Alla samtal.
Utskällningen.
Som egentligen inte var någon utskällning, utom bara råd och frågor.
Men jag trodde att det skulle vara jobbigt.
För jag önskar att det här inte hade hänt.
Och det gör det hela komplicerat.
(-.-)
Jag hade alla svaren.
För jag hade sanningen.
Och den berättade jag.
Hela. Allt.
Hela dagen har jag gått runt och varit orolig, för ingenting.
Ett samtal. Som behövdes.
Som var bra.
Som hjälpte.
Som bevisade.
.
Fighting the storm
Dina starka ord blev så mjuka. Jag blev lugn.
Även fast du inte sa det i raka ord, så hörde jag någonstans att
"Det kommer att ordna sig, men det kan ta en stund".
Men bara det blir bra, så är det lugnt för mig.
Jag orkar inte pressen.
Jag orkar ingenting om det inte löser sig.
För här hör jag hemma, och ifall det inte blir bättre,
så hör jag inte hemma här längre.
Då hör jag inte hemma någonstans.
Jag blir bortglömd.
Försvunnen i den här världen.
Men dina ord lugnade mig.
Jag vet att du är arg, men jag tror att du förstår att jag ångrar mig.
.
The light has disappeared, and the only thing I can see is bad things in the dark
Rädd. Skiträdd.
.
Pain
Jag känner mig förstörd. Borta. Dimmig. Suddig.
För just nu är jag det. Jag känner mig inte levande. Allt rasar. Väggen som byggts upp på mitt liv för att göra allt stabilt. Den rasar. Och gör så att allt blir ruiner. Stora stenblock är utspridda, men som egentligen ska vara kompakta. Sitta ihop.
Jag måste börja om på nytt. Bygga en mur. Ignorera dimman. Och bara försöka få tillbaka all tillit. För såhär kan det inte vara.
Jag kan inte leva i ruiner. Jag mår inte bra så.
Jag har gjort något dumt. Det är jag medveten om upp till hundra procent. Och jag har ångest, det vill jag att ni ska förstå. Jag kan förstå att det kan vara svårt att ge mig ert fulla förtroende efter det här, men jag lär mig av mina misstag. Det gör väl alla..
Jag skyller inte på någon, absolut inte. Det var mitt val.
Mitt beslut. För min kropp. Min vilja helt enkelt.
Men nu har jag gjort det där dumma. Och jag kan inte ta tillbaka försvunnen tid. Jag får helt enkelt lära mig något av det här istället. Sanningen är alltid bäst. Och det är bäst att berätta den på en gång, istället för att folk får reda på resten senare.
.
Afraid of the future
Jag får hoppas på det bästa....
.
It's cold
.
Sometimes I just don't see everything clear
Men när man inte har funnit sin andra halva, är man trasig då?
Och bara väntar på att fyllas.
Lagas.
Repareras.
Är jag trasig?
Eller är du min andra halva?
Om inte, är jag inte hel då?
Jag kanske har ett tomt hål i mig någonstans. Som väntar på att fyllas.
Men jag känner mig inte tom.
Jag är fylld av kärlek. Vänskap. Glädje. Och lycka.
.
En kall vårvind för bort mig till en annan plats
Du är kaxig.
Du är otacksam.
Du är elak.
Du är taskig.
Du bryr dig inte.
Du går iväg från mig.
Du pratar inte med mig.
Du skrattar åt mig, inte med mig.
Du kränker mig.
Du sänker mig.
Du gör allt som får oss att glida ifrån varandra.
Varför gör du såhär?
Varför bryr du dig inte längre?
Orkar inte du, så orkar inte jag.
Vad händer?
Vad har jag gjort?
.
Med känsla i korta ord
Hur kan du få mig att vara så lycklig?`
.
Glädjen kan sprängas, men ändå finnas kvar i hjärtat
Ett leende på läpparna betyder så mycket. Så kärt. Så underbart. Så glatt.
Om andra är glada i omgivningen, så sprids glädjen.
Runt, runt, och om igen. Som en cirkel. Som aldrig får ett slut.
Alla är glada. Sommaren är här, såklart. Men det har hänt något den senaste veckan.
Något som har förändrats. Alla älskar. Alla är vänner. Alla ler.
Glädjen har funnits hela veckan hos alla mina kära vänner. Och det får mig att le. Mer än någonsin.
Jag är så grymt lycklig. Jag har varit så grymt lycklig hela veckan.
För jag har haft mina vänner där, hela tiden. Hos mig.
Jag vet inte ens hur jag ska uttrycka mig. För det finns så mycket känslor inuti mig just nu.
Glada. Lyckliga.
Jag tror att jag sprängs snart. För nu sitter jag här i mitt rum och väntar på samtal.
Och ifall jag inte får träffa någon idag, så sprängs jag.
Jag är så översocial just nu.
Jag behöver skratta. Och på något sätt få ut lite av all glädje så att jag inte smäller här i rummet. Jag behöver le. Vara glad med vänner. Umgås.
För jag är så jävla lycklig.
.
Ord med tung mening
Alla orden. Alla meningar. Alla de där rätta, virvlar runt i mitt huvud några minuter senare. Efter de där samtalen. Jag kommer på vad jag egentligen skulle säga. Då kommer jag på vad som är rätt. Hur jag känner. Varför jag är arg eller ledsen. Varför jag ens ringde. Men jag sitter fast när det väl gäller att få fram alla ord.
Men även fast jag inte får fram alla känslor, så när samtalen pågår, sprängs jag inuti. Jag glöder på insidan. Men ändå får jag bara fram några ljud som inte har sin bra mening. Jag förstår inte varför.
Det känns som om mitt huvud är helt vitt, likt ett papper. Och blyertspennan börjar först reagera när jag inte blir svag av din röst längre. Jag skriver tankar på det vita pappret i mitt huvud.
Mitt huvud känns som ett papper. Låter det inte patetiskt?
.
Fotboll in my heart
Jag känner mig så fri på träningarna.
Jag fokuserar mig bara på en enda sak.
Spelet. Passningarna. Och allt roligt.
Jag kan koppla av. Sätta alla tankar på en annan riktning.
Inte bry mig om något annat än vad som händer just den stunden.
Så jäkla härligt.
.
Ord behöver inte alltid beskriva
Känslan att älska någon.
Att ha någon.
Att krama någon.
Att kyssa någon.
Är bland det bästa jag vet.
Obeskrivligt.
Kärleksfullt.
Vad mer kan man säga än att det är underbart?
Man hör många gånger att orden inte räcker till,
att orden inte får någon styrka. Ingen kraft.
Men den här känslan kan inte ens beskrivas.
Den är mänsklig. Den hör till verkligheten.
"Den har inga ord".
Det låter så svagt. Men det är så sant.
Så sant så att jag känner mig svag.
Ynklig.
Men vad kan jag göra åt saken?
Känslan bara finns och ger lycka.
Vad mer behöver man förstå?
.
Verkligheten är dryg
Vissa slänger ur sig saker. Som är så onödigt att ta upp.
Alla är inte perfekta. Det är ju det vi försöker övertala oss själva.
Man kan inte vara perfekt.
De man älskar, måste man hålla hårt i.
Man överger inte sina närmaste kompisar.
Men vissa människor som beter sig dumt, börjar efter ett tag ta sin kompis för givet.
Och det är då som såren börjar skava.
Det är då som problemen visar sig.
Och det är då som man måste göra något åt det.
Kämpa. Visa. Försöka.
Men efter ett tag så orkar man inte.
Om det inte händer något.
Det känns så meningslöst då.
Men även fast sår är upprivna, problem finns framför mig och jag gör något åt det,
så känner jag mig jobbig.
Irriterande. Störande. Ivägen. Jag skapar problem.
Men jag ignorerar. Och jag försöker göra allt för att visa vad du betyder.
Allt.
Och jag börjar nästan tro att du gör samma sak?
För du säger. Du visar. Du leder. Du kysser. Du älskar mig.
Så jag ignorerar problemen. Jag har dig. Det vet jag.
Jag behöver inte ta tag i något som känns dumt.
Men den dagen som det behövs. Så gör jag det på en gång.
För jag vill ha dig. Och jag har dig. Och du förstår nog inte hur mycket du betyder för mig älskling.
.
Jag sprängs av en längtan
Har du känt någon gång att allt stannar upp? Snurrandet i huvudet slår till slowmotion och ingenting känns normalt? Alla tankar känns så tomma. Man vet inte vad som händer.
En lycklig känsla surrar runt i min mage. Men allt går i slowmotion. Jag känner mig lite illamående. Huvudvärk har jag också. Det kniper åt i magen, och allt dras ihop. Det gör ont. I alla fall i vissa stunder. Men om man vill vara glad så måste man också känna smärta. Allt har gjort så att min kropp har domnat av. Den har vant sig. Och jag känner inte smärtan längre. Och glad är jag. Riktigt glad. För jag har planerat fina saker de närmsta veckorna.
Fin fina. Och jag orkar inte vänta.
Det är just när jag känner såhär som allt stannar upp. Bara för att jag vill att tiden ska strömma förbi och så att det äntligen blir det efterlängtade sommarlovet. Jag tänker mig in i sommarkvällarna. Grilla med kompisar. Kvällsdopp. Herregud. Jag får inte snurra mig in i den intrasslade tråden ännu mer. Det svider till i magen ibland för att längtan börjar bli så stor. För stor.
.
