Tjohej

Jag är galen i dig Erik.
Här är en del från ditt första mejl till mig i Dubai. Det brevet som fick mig att börja gråta för att du är så underbar och för att jag saknar dig så mycket:

jag ska inleda med att jag aldrig har saknat någon så här mycket, det blir som ett stort hål i min kropp, det är verkligen nått som saknas i min vardag, eller flera saker. tex din röst, din lukt, dina pussar, din värme, dina rent av elaka öronpetningar, ditt skratt, dina vackra ögon, dina (som du alltid tjatar om) ögonfransar och framför allt din närvaro :). tyvärr var jag inte särskillt smart, jämnfört med dig som spelade in massa filmer på mig, så det ända jag har från dig är min mapp med dina meddelanden, våra foton, bilderna på facebook, din tröja (som jag återkommer till), 4 bilder på min mobil och 2 filmer :( och tro mig, bilderna och videorna har jag slitit ut totalt, bara första kvällen kollade jag igenom dom gång efter gång i typ en timme.

Och här är en till del:

men när vi e ensamma är allt helt otroligt. jag kan knappt beskriva hur jag känner mig då. galen? varm? glad? kär? typ allt och mycket mer. nu börjar paniksaknaden gå över, det värsta hade ju varit om ingen va hemma, nu får ju grabbarna i allafall sin efterlängtade tid med mig, utan risk för att jag drar hem till dig haha :)



När jag och Rebecka var i Turkiet så grät hon för att hon saknade Alex så mycket. Jag förstod inte hur man kunde sakna någon så mycket att man började gråta, eftersom jag aldrig hade gjort det. Men nu förstår jag. Det gör ont i hela min kropp av att vara utan dig. Jag har fått ett grovt beroende av dig och jag klarar inte av att vara utan dig!

.

Har mejlat med dig under hela veckan som vi har varit ifrån varandra. Våra mejl är runt 2 A4 sidor långa var, haha. Jag har blivit helt överlycklig när jag har gått in och kollat på min mail efter en dag ute i solen och sett att jag har ett nytt mail från dig.
Men nu börjar jag tröttna på mail. Eller kanske inte tröttna, det låter fel, men nu vill jag bara ha dig hos mig så att jag får känna dina läppar mot mina igen.

Här är ett stycke i ett mail:

Det är nästan en lite läskig känsla att älska någon så mycket som jag gör. Man är så sårbar. Om du skulle göra slut med mig nu så skulle min värld helt seriöst falla i bitar. Som en spegel som tappas i golvet. Eller ett glas. Bara småbitar skulle finnas kvar och det skulle ta lång tid att samla ihop allt.
Även när man hade samlat ihop allt och klistrat fast alla bitar på sin rätta plats så skulle glaset inte bli lika helt som det en gång varit. Och det skrämmer mig. Mina känslor skrämmer mig, men ändå gör dom mig så lycklig för tillfället att jag seriöst inte vet vart jag ska ta vägen.

Vi skriver djupa tankar och känslor (Shakespeare stil som du kallar det :P), och den bästa delen av det är att allt jag skriver är sant.

.