Hur ska man få ett slut på något som man inte säger något om?
Ibland ångrar jag att jag inte sa nej för lääänge sen.
Det är det jag gör nu.
Varför har jag inte sagt något?
Jag plågas ju av det här..
.
Halva vägen kvar till... friheten?
Mina känslor känns så svåra att ta itu med. Jag mår olika varenda dag, och när jag säger olika så menar jag vekligen det. Det har gått ovanligt mycket upp och ner och det är väldigt störande.
Tanken att halva vårterminen har gått både skrämmer och glädjer mig. Den glädjer mig för att det sedan är sommarlov och då är vi lediga. Men den skrämmer mig eftersom efter sommarlovet börjar gymnasiet. Det känns jätte konstigt. Jag kommer så väl ihåg när jag var liten och tyckte att alla som gick på gymnasiet var vuxna. De var helt enkelt inte barn längre. Som om allt förändrades helt plötsligt när man gick ut nian. Men riktigt så är det ju inte. Jag är inte vuxen? Eller?
Stressen har inte tagit tag i mig än eftersom vi är mitt i vårat "block", och det är två veckor kvar innan allt måste vara klart. Det lugnar mig eftersom jag ligger hyfsat bra till i alla arbeten.
Men på något sätt så känner jag en illamående känsla långt ner i magen. Jag kanske oroar mig för mycket?
(Längtar tills fredag!!!!)
.
Tanken att halva vårterminen har gått både skrämmer och glädjer mig. Den glädjer mig för att det sedan är sommarlov och då är vi lediga. Men den skrämmer mig eftersom efter sommarlovet börjar gymnasiet. Det känns jätte konstigt. Jag kommer så väl ihåg när jag var liten och tyckte att alla som gick på gymnasiet var vuxna. De var helt enkelt inte barn längre. Som om allt förändrades helt plötsligt när man gick ut nian. Men riktigt så är det ju inte. Jag är inte vuxen? Eller?
Stressen har inte tagit tag i mig än eftersom vi är mitt i vårat "block", och det är två veckor kvar innan allt måste vara klart. Det lugnar mig eftersom jag ligger hyfsat bra till i alla arbeten.
Men på något sätt så känner jag en illamående känsla långt ner i magen. Jag kanske oroar mig för mycket?
(Längtar tills fredag!!!!)
.
What's wrong... or right?
Jag vet inte hur jag ska bete mig. Allt är så klart framför mig, men ändå så känns allt så ovanligt konstigt. Jag har aldrig känt såhär. Det känns som om dagarna bara försvinner bakom mig, och ett evigt leende syns på mina läppar. Men jag vet inte vad jag ler åt. Jag vet inte varför jag är på så bra humör. Jag vet inte varför jag beter mig som jag gör.
Det enda jag vet är att jag vill känna såhär. Jag har inte känt mig såhär glad och utvilad på länge. Och det känns helt underbart. Men det konstiga är att jag inte kan komma på varför. För om jag kommer på det, så kan jag göra så att jag är glad mycket oftare. Även fast jag inte ofta är så ledsen längre.
.
Det enda jag vet är att jag vill känna såhär. Jag har inte känt mig såhär glad och utvilad på länge. Och det känns helt underbart. Men det konstiga är att jag inte kan komma på varför. För om jag kommer på det, så kan jag göra så att jag är glad mycket oftare. Även fast jag inte ofta är så ledsen längre.
.
