Jack Johnson - Go on
In my rearview
I watch you watching the twilight
Behind the telephone lines
Nothing to prove, or to assume
Just thinking that your thoughts are different than mine
In my rearview
I watch you
I give you your life, would you give me mine?
I see you slowly swim away
Cause the light is leaving town
To a place that I can't be
There's no apologies
Just go on
Just go on
There're still so many things
I wanna to say to you
But go on
Just go on
We're bound by blood that's moving
The moment that we start
The moment that we start
I see perfect little eyes
Watch the shadows of the clouds
And the surface of the ocean out the window of a plane
I get nervous when I fly
I'm used to walking with my feet
Turbulence is like a sigh that I can't help but over think
What is the purpose of my life
If it doesn't ever do
With learning to let it go
Live vicariously through you
You can do the same
It's the least you can do
Cause it's a lonely little chain
If you don't add to it
So go on
Just go on
There's still so many things
I wanna say to you
Go on
Just go on
We're bound by blood and love
The moment that we start
Just go on
Just go on
There're still so many things
I wanna say to you
Just go on
Just go on
We're bound by blood that's moving
The moment that we start
The moment that we start
I watch you watching the twilight
Behind the telephone lines
Nothing to prove, or to assume
Just thinking that your thoughts are different than mine
In my rearview
I watch you
I give you your life, would you give me mine?
I see you slowly swim away
Cause the light is leaving town
To a place that I can't be
There's no apologies
Just go on
Just go on
There're still so many things
I wanna to say to you
But go on
Just go on
We're bound by blood that's moving
The moment that we start
The moment that we start
I see perfect little eyes
Watch the shadows of the clouds
And the surface of the ocean out the window of a plane
I get nervous when I fly
I'm used to walking with my feet
Turbulence is like a sigh that I can't help but over think
What is the purpose of my life
If it doesn't ever do
With learning to let it go
Live vicariously through you
You can do the same
It's the least you can do
Cause it's a lonely little chain
If you don't add to it
So go on
Just go on
There's still so many things
I wanna say to you
Go on
Just go on
We're bound by blood and love
The moment that we start
Just go on
Just go on
There're still so many things
I wanna say to you
Just go on
Just go on
We're bound by blood that's moving
The moment that we start
The moment that we start
.
My tears dry on their own
Den här dagen har varit bra. Inte super, men helt okej. Bra.
Jag har gråtit och skrattat, båda två nästan samtidigt.
Vi hade en lång håltimme idag. Jag och Matilda bestämde oss för att åka hem till henne och plugga. Vi satte oss ner med varsin kaffe, och matteböckerna framför oss. Jag vet inte varför; om det var för att jag var för trött för att lösa ekvationerna eller om det var allt det andra som tynger mig. Men jag brast ihop. Mitt i Matildas vardagsrum. Helt plötsligt.
Matilda tog tag i mig, och vi satte oss i soffan istället.
Första gången jag verkligen pratade om det under en längre tid. Eller rättare sagt första gången jag visade mina känslor under en längre tid.
Jag vill inte vara till besvär. Jag vill inte vara en jobbig tjej som behöver stöd och tröst. Jag vill bara vara som vanligt.
Men just nu är det inte som vanligt.
Jag satt och kurade ihop mig i Matildas famn ett tag. Grät ett tag. Men efter en stund tog det slut. Och det krävdes inte många tårar för att det skulle kännas lite bättre. Och så har det varit i snart två månader. Jag får inte ut något längre. Det är som om tårarna börjar ta slut.
Matilda berättade för mig att hon har en teori, att man bara kan slösa bort ett antal tårar på en viss människa. Och det fick mig att tänka. Kanske mina tårar börjar ta slut för honom. Kanske.
Det vore rätt skönt.
Stoppa mig
Fyfan vad den här dagen har sugit.
Jag har börjat om från ruta ett.
Känns typ värre nu än vad det gjorde precis när han hade åkt.
Fml.
.
Jo men kul
En dödsfälla.
Jag tänker i fel banor efter den här helgen. Allt vändes upp och ner och jag är sjukt deppig.
Jag gräver min egen grav. Jag tänker för mycket. På det. På allt.
En dödsfälla. Att tänka på allt. Att tänka på hur mycket jag bara vill ha dig här, en regnig och äcklig dag som denna. Kolla på film. Gosa in mig i din trygga famn.
En dödsfälla.
Graven blir bara djupare.
.
Blinkande ljus
Kan inte riktigt tänka klart. Allt känns så overkligt. Förstår inte vad som händer. Vet inte hur jag ska bete mig och ännu mindre vad jag ska göra.
Jag vill inte bryta något. Det är Erik. Killen som jag har älskat i två år. Det är omöjligt.
Letar efter något att säga som kan ändra allt, något mer än det jag redan sagt. Jag ångrar inget. Men jag förstår inte. Jag får dubbla budskap av dig. Vilket ska jag följa?
"Glöm honom", "gå vidare", "lämna allt bakom dig".
Det går inte. Inte nu.
Jag vill. Men ändå inte. Jag älskar honom. Fortfarande. Och kan inte göra något åt det.
Varför ska det vara så komplicerat? Det känns som att jag hela tiden säger "jag orkar inte", för det gör jag inte heller. Verkligen inte. Orkar inte med mina känslor, utan trycker undan allt istället. Och därför gråter jag aldrig längre.
Men nu har jag släppt på spärrarna, för en gångs skull. Så nu sitter jag här. I min säng. Ihopkurad. Och gråter. Samtidigt som jag lyssnar på depplåtar. Känns ändå rätt skönt att få ut lite av sorgen. Men vet att det inte ändrar min situation, det ändrar ingenting. Det är bara vätska från mina ögon och som kletar ut sminket. Inget annat.
.
Bad love
Vad händer nu?
Orkar inte.
Vill inte.
Är det över?
Nej, jag vill inte.
Kom bara hem.
.
Orkar inte.
Vill inte.
Är det över?
Nej, jag vill inte.
Kom bara hem.
.
Bounce
Måste somna innan 00:55.
.
.
Pulse
Jag kan inte prata med dig när du tittar bort
snälla ge mig två sekunder innan du ger upp
kan vi inte vara nära bara en minut
är det nu, nu som det tar slut
Fast du inte lyssnar vet jag att du hör ändå
jag vill hinna säga allting innan jag ska gå
älskling, vänta får jag bara sitta bredvid dig
det var han som ville kyssa mig
Snälla bli min igen
nej, låt det va som i en film
snälla bli min igen
låt mig va kvar
ja, låt det va
Du tar bort min hand ifrån din arm
och flyttar bort
ingenting jag säger spelar längre någon roll
ställer mig i hallen tills jag fattar vad som hänt
får jag ens ha kvar dig som min vän
knyter mina skor och går tillbaka in igen
sitter här på sängen tills du be mig att gå hem
letar efter nått att säga som kan ändra allt
nått mer än det jag redan sagt
Snälla bli min igen
nej, låt det va som i en film
snälla bli min igen
låt mig va kvar
ja, låt det va
.
snälla ge mig två sekunder innan du ger upp
kan vi inte vara nära bara en minut
är det nu, nu som det tar slut
Fast du inte lyssnar vet jag att du hör ändå
jag vill hinna säga allting innan jag ska gå
älskling, vänta får jag bara sitta bredvid dig
det var han som ville kyssa mig
Snälla bli min igen
nej, låt det va som i en film
snälla bli min igen
låt mig va kvar
ja, låt det va
Du tar bort min hand ifrån din arm
och flyttar bort
ingenting jag säger spelar längre någon roll
ställer mig i hallen tills jag fattar vad som hänt
får jag ens ha kvar dig som min vän
knyter mina skor och går tillbaka in igen
sitter här på sängen tills du be mig att gå hem
letar efter nått att säga som kan ändra allt
nått mer än det jag redan sagt
Snälla bli min igen
nej, låt det va som i en film
snälla bli min igen
låt mig va kvar
ja, låt det va
.
.
Thank god, I found the good in goodbye.
.
What else is there
Ledsen, arg, frustrerad.
.
.
v-l-d-m
Vi är inte tillsammans längre.
Det är inte du och jag.
Imorgon är det tre veckor sen vi sågs.
Mår lite illa.
Men gråter inte längre.
Även om jag aldrig känt mig så förvirrad och ensam som nu.
.
Det är inte du och jag.
Imorgon är det tre veckor sen vi sågs.
Mår lite illa.
Men gråter inte längre.
Även om jag aldrig känt mig så förvirrad och ensam som nu.
.
Ensam
Jag känner ett stort hål i magen.
Jag kommer inte träffa dig på 10 månader. Killen jag älskar.
Orkar inte vara ledsen. Orkar inte gråta mer. Har gjort det tillräckligt mycket under hela vårterminen då jag har försökt smälta det här.
Orkar inte.
Man down
Jag känner mig förvirrad.
Jag mår konstigt. Och jag känner mig bara allmänt nedstämd.
Det känns som om den här sommaren kommer bli den bästa, men ändå den värsta. Massa glädje och massor av tårar. Hur fan ska jag klara det här?
Går konstant runt med en klump i magen. En tryckande känsla som får hela kroppen att reagera.
Usch. Det är fan inte kul det här.
Alla frågar. Alla undrar. Men jag håller minen. Jag håller mig. Helt enkelt för att jag inte orkar. Jag orkar inte bli tröstad. Jag orkar inte prata med någon om det. Men jag mår inte bra av att hålla det inne heller.
.
Jag mår konstigt. Och jag känner mig bara allmänt nedstämd.
Det känns som om den här sommaren kommer bli den bästa, men ändå den värsta. Massa glädje och massor av tårar. Hur fan ska jag klara det här?
Går konstant runt med en klump i magen. En tryckande känsla som får hela kroppen att reagera.
Usch. Det är fan inte kul det här.
Alla frågar. Alla undrar. Men jag håller minen. Jag håller mig. Helt enkelt för att jag inte orkar. Jag orkar inte bli tröstad. Jag orkar inte prata med någon om det. Men jag mår inte bra av att hålla det inne heller.
.
hihi
Haha, fan vad jag är dålig på att uppdatera denna blogg.
Skitsamma :D
.
Skitsamma :D
.
Du är fin
Jag älskar Erik.
Han passar mig perfekt.
Haha, världens sötaste!!
.
Han passar mig perfekt.
Haha, världens sötaste!!
.
Det går bra nu
.
Just can't get enough
Igår när vi var med varandra hade jag en sån där uppenbarelse. Jag insåg verkligen hur mycket du betyder för mig.
Allt med dig är så lätt. Allt flyter på. Vi passar perfekt ihop.
Men tiden går för snabbt. Bara lite mer än 4 månader kvar..
.
Allt med dig är så lätt. Allt flyter på. Vi passar perfekt ihop.
Men tiden går för snabbt. Bara lite mer än 4 månader kvar..
.
Love, love, love
Sofia <3 Erik
Du är det bästa som finns.
.
Du är det bästa som finns.
.
Snö
Skönt med ingen skola!
Idag blir det chill på hög nivå!
Jag gillare.
.
:)
En fin kille - det är du det.
.
.
