Tjohej

Jag vill inte bryta något. Det är Erik. Killen som jag har älskat i två år. Det är omöjligt.

Letar efter något att säga som kan ändra allt, något mer än det jag redan sagt. Jag ångrar inget. Men jag förstår inte. Jag får dubbla budskap av dig. Vilket ska jag följa?

"Glöm honom", "gå vidare", "lämna allt bakom dig".

Det går inte. Inte nu.

Jag vill. Men ändå inte. Jag älskar honom. Fortfarande. Och kan inte göra något åt det.

Varför ska det vara så komplicerat? Det känns som att jag hela tiden säger "jag orkar inte", för det gör jag inte heller. Verkligen inte. Orkar inte med mina känslor, utan trycker undan allt istället. Och därför gråter jag aldrig längre.

Men nu har jag släppt på spärrarna, för en gångs skull. Så nu sitter jag här. I min säng. Ihopkurad. Och gråter. Samtidigt som jag lyssnar på depplåtar. Känns ändå rätt skönt att få ut lite av sorgen. Men vet att det inte ändrar min situation, det ändrar ingenting. Det är bara vätska från mina ögon och som kletar ut sminket. Inget annat.

.