Tjohej

Om en timme ska jag åka in och träffa min pappa, hans fru och min underbara syster. Jag har saknat dom alla så himla mycket. Man märker verkligen hur mycket vissa personer betyder för en när man åker bort såhär. Det blir som en tom plats i en som bara de kan fylla ut. Det känns nästan ihåligt. Jag får alltid så mycket stöd av dem hemma, men nu är jag själv. Det är inte samma sak längre.
Är så förbannat glad att de kommer och hälsar på mig. Först ska vi vara i vår lilla skithåla, Canterbury med andra ord. Det är dock (som tur är) bara en natt och en halv dag. De vill träffa min värdfamilj, och sedan drar vi in till London! Skönt med lite förändring! Börjar bli lite lagom trött på min värdfamilj.
Ännu mer ensamt har det varit också nu den senaste helgen eftersom Denise har varit med sin familj, så jag har fått spendera tid med Pen och Fred själv. Lite halvkonstigt, men det funkade.
Kom på att jag nästan inte berättat något om min värdfamilj. De är lite halvskumma, men snälla och man märker att de verkligen bara vill en väl. Men sen kommer det till detaljerna. Dom har inget köksbord, så vi sitter i deras lite smått ruttna och nedsuttna soffor med en bricka i knät och äter middag. Fred har sina egna uttryck för allt, för det mesta uttrycken han sig med "Bless your heart". Och det är inte bara ibland, utan han säger det åt allt i princip. Huset är hyfsat fräscht, men gammalt och har sån där inredning som bara gamla människor har med tusen prydnader överallt. Maten är bara konstig. Har sagt tre gånger att vi "halvgillar" deras korvar som dom ger oss, men ändå får vi det igen.. Och det här med tallriksmodellen följer dom inte. Ibland har vi fått spagetti och sedan potatis till det?
 En gigantisk hund har dom också, som älskar när vi äter middag och försöker alltid slicka på min mat. Det är ganska svårt att få bort henne också, eftersom hon ungefär är 2 meter lång (!!) när hon står upp på bakbenen och når ungefär upp till min höft när hon står upp, om inte högre upp.. I början var jag livrädd för den där hunden. Jag visste att dom skulle ha en, och jag tänkte att det skulle bli kul eftersom jag alltid velat ha en. Men det var inte lika kul när vi träffade den som jag hoppats..
Engelsmän är också rätt kända för att ha kalla hus och jag lovar, det stämmer helt. Sitter alltid med mina ulltofflor på och ofta med täcket virat runt mig.
Ja, det är väl ungefär så det är för mig här. Mysigt (eftersom Denise bor här, inget annat), men lite tjatigt i längden..

.

Jag är lycklig.



.

I'm in love with him.
I'm in love with his smile.
I'm in love with his cute butt.
I'm in love with his personality.
I'm in love with how he feels.
I don't see what anyone can see in anyone else.




.

:( :( :( :( :(............

.

You think I'm pretty
Without any make-up on
You think I'm funny
When I tell the puch line wrong
I know you get me
So I'll let my walls come down, down

Before you met me
I was a wreck
But things were kinda heavy
You brought me to life
Now every February
You'll be my valentine, valentine

Let's go all the way tonight
No regrets, just love
We can dance until we die
You and I
We'll be young forever

You make me
Feel like
I'm living a Teenage Dream
The way you turn me on
I can't sleep
Let's runaway
And don't ever look back
Don't ever look back

My heart stops
When you look at me
Just one touch
Now baby I believe
This is real
So take a chance
And don't ever look back
Don't ever look back

.

JAG ÄLSKAR ERIK.
Jag tror ingen förstår hur mycket jag längtar efter honom.
Punkt slut.

.

Pappa, jag tror inte du förstår hur mycket det skulle betyda för mig.
Det är allt jag behöver..

.

Helvete. Jag vill verkligen. Men jag får inte. Varför får jag inte? Fattar inte. Jag vill så gärna. Allt förstörs ju annars. Kan inte njuta på samma sätt. Går runt med en klump i magen. Hur kul är det liksom? Jag vill så gärna. Snälla bara låt mig. Då kan jag slippa längta hem och se det här som en semester istället för ett jobbigt ställe som bara gör mig sjuk och trött.

Okej nu ska jag inte vara så negativ. Jag gillar verkligen att vara här ibland. Men hela den här veckan har det gått utför. Jag vill verkligen inte vara här längre känner jag nu. Får hoppas det vänder snart igen..

.

Amen jävlar asså. Det var ju fruktansvärt trevligt att man har sån hemlängtan. Det är så underbart att ha det. Och det är så roligt att när jag är ensam på mitt rum, som nu, känns England ibland som ett fängelse. Vad händer liksom?!?!?!

.

För ett år sen hade vi precis gått på bio med varandra för första gången. Den mysiga kvällen, som var så slumpmässig, eftersom vi hade tänkt att gå flera från början men alla hoppade av. Så det blev bara vi två kvar, och vi visste inte riktigt vad vi skulle göra, om vi skulle gå ensamma eller strunta i det. Men pågrund av dig som sa att vi kunde gå ensamma, vågade jag säga att jag också ville det. Jag var så fruktansvärt nervös. Mitt hjärta dunkade så snabbt att jag blev yr. Efter bion följde du mig hem till min port. Du har berättat för mig att du så gärna ville ge mig en kyss den kvällen, men att det inte blev något bra tillfälle. Två dagar senare var det min födelsedag. Jag tror jag aldrig har varit så överlycklig som jag var under den tiden, eller så nykär. Jag kommer ihåg så väl när jag såg dig den dagen i matkön. Mitt hjärta stannade för en stund. Allt annat omkring dig blev på något sätt dimmigt, och jag såg bara dig i alla röra. Du sa grattis och det var sen jag fick min första puss på kinden av dig. Jag kände hur hela min kropp tog ett glädjehopp inombords, och hur jag började darra. Jag gick sen tillbaka dit där tjejerna stod och berättade. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Ville skrika. Ville springa. Ville göra något alldeles galet för att jag inte kunde hålla min lycka inombords. Benen vek sig under mig, och mitt hjärta dunkade snabbare än förut. Även fast det var en kort puss på kinden, så visste jag inte hur jag skulle hantera min glädje.
Dagen efter skulle jag åka till Turkiet med Rebecka i 1 ½ vecka. Jag ville så gärna åka, men jag kände att det var vid fel tidpunkt, jag ville ju bara vara med dig hela tiden. Vårt hejdå den dagen bestod av en lång, riktigt riktigt romantisk kram och pussar, men bara på kinderna. Sen åkte jag iväg. Vi pratade med varandra när jag var där, men jag saknade dig jättemycket. Jag visste att det var kärlek. Jag hade aldrig känt någon sån stark känsla förut. Jag log hela tiden, mitt hjärta slog snabbare och hårdare så fort jag hörde ditt namn, pratade om dig eller tänkte på dig. Rebecka fick stå ut med typ några attacker då jag bara låg och sprattla i sängen och skrek för att jag var så lycklig. Och tänk att allt var pågrund av dig.. :)
När jag kom hem var det första jag gjorde att träffa dig, redan samma dag som jag kom hem även fast det var på kvällen. Den dagen kommer jag aldrig glömma. Det var också första gången jag var hemma och dig och träffa din familj. Efter vi ätit middag så var vi nere på ditt rum och bara prata, prata och prata. Du tog upp din gitarr och började spela lite olika melodier. Vi hade pratat om våra musikstilar någon gång innan, och kommit fram till att vi båda gillade Jack Johnson. Så du började spela "Taylor". Jag lyssnade inte, eller bara i början. Mina tankar hade vandrat iväg. Jag blev nervös. Extremt nervös. Jag kände hur en kittlande känsla irriterade från nerifrån och upp. Kände hur jag blev mer och mer exalterad. Jag ville. Jag ville det så gärna. Men tänk om det skulle bli fel. Men nej. Jag ville det så gärna, och jag skulle göra det. Snart. Inte just då. Han spelade fortfarande. Men snart.
Och sen kom den. Vår första kyss. När du hade spelat klart, började jag luta mig framåt. Mitt hjärta dunkade så hårt att det nästan gjorde ont i bröstet. Jag kände dina mjuka läppar mot mina. Jag ville inte luta mig bakåt, jag ville stanna där förevigt. Efteråt log du mot mig. Ditt underbara leende lyste upp mig och jag kände en våg av lycka.
Veckan som gick var jag helt överaktiv. Jag kunde inte sluta le. Jag vaknde upp dödstrött eftersom jag inte kunde sova på nätterna pågrund av att jag inte kunde sluta tänka på dig. Men det gjorde ingenting, för även fast jag var dödligt trött, så log jag. Jag log. Jag skrattade. Jag gillade dig, jag gillade verkligen dig. Pågrund av mina sömnlösa nätter så började du berätta godnattsagor för mig. Och dom kommer jag heller aldrig glömma. Du var min prins och jag din prinsessa. Precis som sagan du berättade när vi blev tillsammans, fast då handlade det om ekorrar. Den kvällen, natten mellan 6 och 7 november är ett sånt vackert minne. Jag blir bara lycklig av att tänka på den natten..Början av vårt förhållande innehöll så mycket kärlek. Så mycket kärlek som vissa kanske inte ens upplever under hela deras liv. Eller det var i alla fall så det kändes.
Tiden gick, och än älskar jag dig. Så innerligt så djupt. Allt vi har gjort tillsammans. Allt vi har gemensamt. Vi passar verkligen perfekt ihop. Som handen i handsken, eller foten i skon. Eller jag i din famn, hårt omfamnad av dig. Alla våra fina minnen sitter djupt inne i mig, och jag minns det faktiskt som igår. Jag älskar dig något så extremt och det får du verkligen aldrig glömma. Om England förstör något mellan oss, kommer jag aldrig förlåta mig själv att jag åkte hit.
Vi har snart klarat hälften av tiden här. Vi klarar andra halvan också, eller hur? Sen kommer det var som nytt igen. Nykär. När vi inte setts på så länge. Ja, så kommer det säkert bli. Och då ska vi mysa. Åh, vad vi ska mysa. Så som vi gjorde förra vintern tillsammans. Herregud, jag blir redan exalterad när jag tänker på känslan att gå ut genom dörrarna på Arlanda i Stockholm och se dig och min familj stå där med öppna armar.

.

Känn en doft av kärleken,
den sveper tyst förbi.
En kort sekund kan allt som lever här,
få känna harmoni.

.

Jag älskar dig. Vad mer kan jag säga.
Jag lider ibland.
Jag är överlycklig ibland.
Så extremt stora förändringar hela tiden.
Jag vet att vi klarar det här. Hälften har snart gått. Sen ska vi gosa.

.

Vad händer med mig? Jag har aldrig saknat någon såhär mycket förut, så jag vet inte hur jag ska bete mig. Allt slutar bara i enorma gråtattacker på kvällarna när jag tänker på allt. På dagarna går det utmärkt, jag är med alla i klassen, skrattar och har roligt. Men en kväll som denna är jag inte mig själv. Jag kan inte hantera smärtan. Jag vill typ sjunka ner under marken. Svartsjuka, ångest och tårar blir en del av mig.

Hur länge ska man orka med det här liksom?

.

Somewhere over the rainbow - way up high. That i heard of once. Once in a lullaby...

.

Min prins.

.

You and me
We used to be together
Everyday together always
I really feel
That I'm losing my best friend
I can't believe
This could be the end
It looks as though you're letting go
And if it's real
Well I don't want to know

Don't speak
I know just what you're saying
So please stop explaining
Don't tell me cause it hurts
Don't speak
I know what you're thinking
I don't need your reasons
Don't tell me cause it hurts

Our memories
Well, they can be inviting
But some are altogether
Mighty frightening
As we die, both you and I
With my head in my hands
I sit and cry.

.

Jag är så fruktansvärt lycklig! Jag har verkligen allt jag behöver. Ingenting ska få min lycka att försvinna, för jag njuter som aldrig förr.
Det enda, och då menar jag verkligen det enda, är att Erik inte är här.
Men snart är jag hemma!

.

"- Han är verkligen en bra kille. Ni två är så gulliga tillsammans. Ni står jämt och pussas och kelar med varandra."
"- Hehe, tack mamma."
"- Men är det inte ovanligt så som han är?"
"- Vadå så som han är? Vad menar du?"
"- Jo, jag menar.. Han visar sin kärlek till dig så öppet och så tydligt. Det är inte lätt att få tag i sånna killar i din ålder vad jag minns.. Honom ska du hålla hårt i."

.

Åh, min ilska försvann på några sekunder när jag började tänka på dig igen..... Kärlek. Ren kärlek.

.

Förstår inte varför han hatar allt så mycket. Varför han alltid ska uttrycka sig med elaka och ironiska meningar. Varför han är så förbannad på allt och alla. Det finns så mycket och så många som inte har gjort ett skit mot honom, och ändå är han så förbannat arg. Skriver så onödiga kommentarer, och till och med säger dom. Vad är meningen med det? Han fattar inte att han kanske sårar andra för att han är för upptagen med att tycka synd om sig själv.

.

Avundsjuka.

.

Du är en svärmorsdröm. Du berättade att du hade smsat min mamma och frågat hur allt var, och när hon kommer till England osv. Hur gulligt är inte det?

.

Det finns inga ord för vad som händer i mitt hjärta. Det är bara dig jag har ögon för. Jag förstår att England är jobbigt för dig, men det är det för mig med. Men vi klarar oss. Så länge vi vet att vi har varandra. Så länge jag vet att jag har dig, då känns inget omöjligt.

.