Hemlängtan
Jag är så fruktansvärt ledsen just nu. Allt känns bara så onödigt. Vad fan gör jag här liksom när jag lider som in i helvete för att jag saknar min pojkvän? Jag orkar ingenting. Ingen orkar någonting. Alla är sjuka, trötta och bara allmänt sega. Plugga måste vi göra också, vilket tynger ner oss ännu mer. Jag har sån fruktansvärd hemlängtan efter honom så det är bara helt sjukt. Jag vet inte heller hur jag ska kontrollera den, utan ligger i mitt rum och gråter. Ibland kommer också mina fina hostattacker tillbaka. Dom är ljuvliga, och hälsar även på när jag ska sova. Helt underbart. Kan vara en orsak till att jag är så trött dygnet runt.
Det gör ont i hela mig. Sticker till som om jag hade nålar i hela kroppen. Jag blir lite yr av hela känslan och känner mig pskykiskt svag vid vissa tillfällen, som till exempel just nu. Jag känner att jag behöver skriva det här inlägget för att klaga. Klaga, klaga och klaga lite mer. Jag vill inte klaga, bryta ihop eller vara ledsen när jag är med alla andra. De här tankarna är värst när jag är ensam. Och därför vill jag bara skriva av mig lite, och se om det känns bättre.
Just nu är jag på sånt hopplöst humör att jag bara vill åka hem. Jag vill inte vara i dumma England. Jag vill vara med min pojkvän. Allt går upp och ner hela tiden. Ibland älskar jag att vara här, men ibland hatar jag det. Nu är jag bara ledsen över att jag är det.
.
