Come what may

Never knew I could feel like this,
like I've never seen the sky before.
Want to vanish inside your kiss.
Everyday I love you more and more.
Listen to my heart, can you hear it sings?
Telling me to give you everything!
Seasons may change winter to spring,
but I love you, until the end of time.
Come what may,
I will love you until my dying day
Suddenly the world seems such a perfect place,
suddenly it moves with such a perfect grace.
Suddenly my life doesn't seem such a waste,
It all revolves around you
And there's no mountain too high no river too wide.
Sing out this song and I'll be there by your side.
Storm clouds may gather and stars may collide,
but I love you, until the end of time.

.

Praovecka m. Melinda

Jag och Melinda har haft en helt galen praovecka. Tyvärr har jag inte foton på alla våra speciella upplevelser, men det här får duga!

Måndag - Min födelsedag.
Jag och Melinda utforskade omgivningen runt våran praoplats genom att göra ett litet äventyr tillsammans. Och så åt vi tårta eftersom jag fyllde år!












Tisdag - Livlig dag med hopp och spring.
Vi hoppade runt i kartonger med papper och åt massor av tårta (igen).






Onsdag - Prismärkning
Vi prismärkte massa kuddar, och jag är typ allergisk mot dunet i innerkuddarna. Så jag fick världens "klianfall" på hela kroppen.
Och Melinda (som vanligt, pågrund av skadeglädje) satt och skrattade åt mig!
Ajuste, vi åt tårta idag igen!







Torsdag - Slappdag
Vi åt väldigt mycket idag. Och väldigt mycket var onyttigt. Men vi skyllde på att vi behöver vinterfläsk för att klara av kylan!
Sen senare på kvällen åkte vi, innan träningen, och kikade på "Nya Forum Nacka". Det var ju väldans fint!!








Fredag - Tjockisdagen
Idag hade vi lunchrast i typ 3 timmar. Vi åt väldigt onyttigt idag också. Och vi köpte godis för 400 kr. Men tyvärr inte till oss. Affären som vi praoade på hade nämligen "VIP-fest", och de behövde godis.
Sen provsmakade vi väldigt mycket i sådana där små söta stånd i ICA. Och så tog vi varsin banan som var för "små barn". Man är barn när man verkligen vill det.









Jag har varit så glad hela den här veckan med dig, Melinda.
Tack för att jag har dig. <3

.

New York

Imorgon åker jag till New York och ska vara där i en vecka. Har tjatat och plågat Melinda hela veckan om att jag snart åker. Men jag har bara längtat så länge. Och nu ska det äntligen hända! Ser verkligen fram emot det! Kan knappt behärska min glädje. Vill bara skrika ut. Allt känns så himla bra i hela kroppen.
Jag älskar den kittlande känslan i magen av att vara lycklig.

.

Can't hold us down

Jag har inte vetat vad jag ska skriva. Jag kunde bara inte tro att allt var sant. Jag förstod ingenting.
En del var sant, annat överdrivet, och några falska.
Alla missförstod alla.
När jag satt där med er. Vid det lilla bordet på kafét. Så kände jag hur allt sprängdes inuti mig.
Jag kokade av ilska. Hur kan man säga så mycket som inte är sant?
Varför?
Det var det enda jag inte kunda komma på. Varför?
Jag ville bara rusa ut där ifrån. Tårarna skulle börja rinna. Men jag höll emot.
Det kändes som om jag absolut inte hade någon lust att vara där med er.
Jag kände mig övergiven och påhoppad.
Alla var arga på mig. Och några av er på varandra.

Jag var helt förkrossad. Jag tänkte; vad är värt att lösa, om man inte har någon lust att göra det?
Sekunder blev till minuter. Vi bara satt där och slängde ut oss alla saker som vi hade hört.
Hur kan en grupp tjejer har så himla mycket att klaga på?
Det är helt vansinnigt.
Hur kan man ens komma på så mycket saker?
Har vi verkligen så många brister?
Nej. Jag tror inte det.

Men det verkar i alla fall som om vi har pratat igenom det här tillräckligt.
Vi behöver en ny fräsch start.

Det enda som vi kan hoppas på nu är att det funkar. Vi måste lyda våra kloka råd om att prata med varandra så fort det kommer upp något liknande från idag. Annars funkar det inte.

.

One step closer

Idag blev jag större.
En siffra äldre.
Coolt va?

Lägger upp bilder senare från min galna födelsedag!

.


Fyller år imorgon

Vad mer kan jag säga?

.

Världen blev helt plötsligt rött och gult








.

Don't hurt me

Jag hatar att försöka göra allt så bra hela tiden mellan oss.
Men du har faktiskt sagt till mig att du vill att jag ska berätta när jag blir arg.
Så då har jag gjort det.
Men då kan inte du ta mig som värsta idioten som blir arg på allting. För det blir jag inte. Det lovar jag.
Jag bara säger till och ifrågasätter. Bara för det behöver du inte tro att jag är arg.
Allt blir så mer komplicerat än vad det egentligen är när du tror det.
Jag vet inte hur jag ska förklara bättre än såhär.
Förlåt om du tror att jag blir arg. Det är inte meningen.

.

Maybe it's too late to apologize


.

Vet ni det?

Herregud, vad jag saknar mellanstadiet.
Våra lektioner som nästan inte var några lektioner eftersom alla pratade med alla.
När vi sprang ut andra utgången från matsalen även fast man inte fick. (och de såg oss alltid)
När vi spelade fotboll på rasterna med alla killar.
När vi gungade på gungorna hela rasten.
Och gud vad vi grät på skolavslutningen.
Jag saknar allt. Så himla mycket när jag väl tänker efter.
Allt var så lätt på den tiden.

.

Long time ago




.

Different from each other

Känslor är så jobbiga att ta itu med. Jag orkar inte förklara för dig varenda gång varför jag inte gillar det du gör.
Du får skärpa dig. Du vet vad som händer annars.
Men det du inte verkar förstå, är att det du gör och upprepar var det som fick oss att göra slut.
Hur många gånger ska jag behöva säga till dig vad som krävs?
Har jag inte redan upprepat allt tillräckligt många gånger?

.


Freak me out

Plugga, plugga och plugga.
En evighet.
Trött. Och sjuk.
Nu har jag varit sjuk i flera veckor.
Känns störande och jobbigt.
Jag vill inte vara sjuk.
Orkar inte.
Orkar inte missa så mycket i skolan.

Jag hatar att gå i nian.

.

Who am I? That's one secret I'll never tell

Jag har tänkt så himla mycket de senaste dagarna. Jag har tänkt på hur jag känner till allt och alla. Min relation till mina nära vänner. Hur allt känns och vad jag tycker om allt.
Men ändå har jag inte kommit fram till något bra och vettigt svar.
Jag vet ingenting helt enkelt.
Min säkerhet. Min säkerhet till mina känslor. Är inte så säker längre.
Det känns konstigt och obehagligt.
Men precis som du sa M. "Bestäm dig inte för snabbt, du vet hur det blir då".
Och ja. Jag vet exakt hur det blir. För jag har redan varit med om det.
Det hände så mycket under den där månaden som jag inte hade dig. Jag kände mig faktiskt inte singel.
Men det var nog också för att jag var så van vid att inte vara det, eftersom jag hade haft dig i över ett år.
Men jag vet inte om jag var lycklig eller inte. Utan dig.
Det, och mycket mer, är det som jag har grubblat över de senaste dagarna.
Hur känner jag?
Vem är jag?


.


Do you care?

Jag har vilat hela dagen.

Jag har bara legat i soffan och sovit och kollat på tv.

Jag behövde inte plugga så mycket idag kände jag, vilket var extremt skönt.

Jag känner mig utvilad, och hyfsat frisk.
Känns också mycket skönt.

Och imorrn ska jag till skolan igen.

Där jag ska redovisa om kändisar i SO. Faktiskt ganska kul.

Men jag känner en liten trötthet. Hur kommer det sig?

Är det kanske för att jag inte kan bestämma mig "om det där"?

Jag vet inte.

Ingenting.

.

RSS 2.0