A little bit closer
Snart kommer jag närmre dig.
Jag saknar dig.
Jag tål inte att vara utan dig.
Men snart kommer jag närmre dig.
Och det gör mig lycklig.
För jag mår bättre med dig.
För jag vet vem jag är i din närhet.
Eller jag känner det i alla fall.
Utan dig, är jag bara jag.
Men jag känner mig mer speciell med dig.
Och det är en av många anledningar till att jag älskar dig.
.
Jag saknar dig.
Jag tål inte att vara utan dig.
Men snart kommer jag närmre dig.
Och det gör mig lycklig.
För jag mår bättre med dig.
För jag vet vem jag är i din närhet.
Eller jag känner det i alla fall.
Utan dig, är jag bara jag.
Men jag känner mig mer speciell med dig.
Och det är en av många anledningar till att jag älskar dig.
.
Jag älskar
Jag älskar livet. Jag älskar kärlek. Jag älskar att jag har de vänner jag har. Jag älskar att hata dig. Jag älskar att du är avundsjuk på mig. Jag älskar allt. Hela paketet tillhör mig.
Och det är jag glad över.
.
Och det är jag glad över.
.
Dagen som fanns för ett år sen
Idag är det en väldigt speciell dag. Mycket, mycket värdefull. Ni som läst den här bloggen ett tag och hållt reda på datumet, kanske förstår.
Jo, för idag är det ett år sen. Ett helt år. 365 dagar. 52 veckor. 8765 timmar. 525948 minuter. 31556926 sekunder. Helt otroligt. Vi har älskat varandra i ett år. Du och jag. Sam och Sofia är kära. Tillsammans.
Du gör mig glad. Och jag vet inte vad jag skulle ta mig till utan dig. För du har gjort mig till den jag är numera. Och det älskar jag. Jag älskar dig helt enkelt.
.
Ett band, en besvikelse
För stor längtan. För stor kärlek. Ett stark band mellan oss. Men ibland känns det bara som om det är jag som känner det starka bandet. För du drar dig undan på något sätt. Och det gör mig orolig. Eftersom bandet alltid känns lika stark för mig. Därför vill jag påminna. Men jag orkar inte göra det längre. För jag har gjort det så många gånger nu. Så nu får det bli som det blir. Och ifall du fortsätter vet jag inte riktigt vad som händer.
.
Samma visa varje gång
Tillbaka från värmen. Tillbaka till verkligheten. Hemmet. Vännerna. Min egna säng.
Skönt att vara hemma.
Borta bra men hemma bäst.
Har alltid känt så, men jag känner ändå en längtan tillbaka.
.
Skönt att vara hemma.
Borta bra men hemma bäst.
Har alltid känt så, men jag känner ändå en längtan tillbaka.
.
En dag som är efterlyst
En glädje. Ett hopp. Om att det en gång händer. De där som gör allt större. Och bättre.
Ett hopp som kan förändra. Ett förtroende.
Men jag ska inte begära för mycket.
Jag ska inte tjata. Jag lovar.
Men det är inte för din skull jag låter bli.
Det är för mig själv. Jag vill se om du kan det själv.
.
Ett hopp som kan förändra. Ett förtroende.
Men jag ska inte begära för mycket.
Jag ska inte tjata. Jag lovar.
Men det är inte för din skull jag låter bli.
Det är för mig själv. Jag vill se om du kan det själv.
.
Ett rop på känslor
Så mycket känslor under en vecka. Så mycket lycka. Glädje. Hopp. Och skratt.
Under fritiden har jag tänkt. Alldeles för mycket.
Det blev för mycket en kväll. Jag brast ihop. Ensam. På altanen. Jag saknade alla. Och jag kände mig mer ensam än vad jag känt på länge. Även fast du var där. I rummet. Bara en vägg ifrån. Du sov så gott. Jag ville inte väcka dig.
Men den där ensamheten var hemskt. Jag kände mig långt ifrån lycklig. Som en bortkastad leksak. Som ett gammalt gossedjur som tappat betydelsen. Även fast jag vet att det inte är så.
Men de där tankarna förde mig bort. I min egna värld. Och allt jag kunde känna var sorg från allt annat. De som inte finns längre. Som jag har kommit över.
Men den där natten kände jag de exakta känslorna från den där dagen. 20 november.
Nu. När jag är tillbaka igen. 3 dagar efter jag brast ihop. Känner jag inte den där sorgen. Jag känner inte ens det minsta av det som jag kände då. Allt är som vanligt. Men jag känner fortfarande skuld. Jag måste ta tag i det här. Det kan inte fortsätta såhär. För när jag kände de där känslorna, så visste jag att jag saknade dig. Mycket.
.
Under fritiden har jag tänkt. Alldeles för mycket.
Det blev för mycket en kväll. Jag brast ihop. Ensam. På altanen. Jag saknade alla. Och jag kände mig mer ensam än vad jag känt på länge. Även fast du var där. I rummet. Bara en vägg ifrån. Du sov så gott. Jag ville inte väcka dig.
Men den där ensamheten var hemskt. Jag kände mig långt ifrån lycklig. Som en bortkastad leksak. Som ett gammalt gossedjur som tappat betydelsen. Även fast jag vet att det inte är så.
Men de där tankarna förde mig bort. I min egna värld. Och allt jag kunde känna var sorg från allt annat. De som inte finns längre. Som jag har kommit över.
Men den där natten kände jag de exakta känslorna från den där dagen. 20 november.
Nu. När jag är tillbaka igen. 3 dagar efter jag brast ihop. Känner jag inte den där sorgen. Jag känner inte ens det minsta av det som jag kände då. Allt är som vanligt. Men jag känner fortfarande skuld. Jag måste ta tag i det här. Det kan inte fortsätta såhär. För när jag kände de där känslorna, så visste jag att jag saknade dig. Mycket.
.
Längtar
På lördag åker vi. Jag och min älskade Melinda. Turkiet. Du och jag.
.
Skolavslutning imorrn!
Någon mer än jag som längtar? Och som drömmer om sommarlovet redan nu?
.
.
Det ljusa kommer fram
Bara för att allt går så bra nu för tiden, så blir jag jätte besviken på minsta lilla sak som är negetivt. Jag är nästan helt säker på att jag skulle kunna ignorera det här för två månader sen.
Jag menar inte att det är dåligt att jag är lycklig, absolut inte. Men det är jobbigt att, utan mening, ta allt så stort. Varje lilla sak som väger tungt.
Men jag orkar bara inte ha några problem. Verkligen inte. För det ända jag vill göra nu är att njuta. Jag vet att det är för mycket att begära, men jag vill alltid ha det såhär. Ingenting som tynger ner en själv. Inga stora konsekvenser. Allt är bara så stilla känns det som. Men egentligen är det tvärtom. För när jag är glad, så måste jag visa det, för att inte bli för överaktiv vissa stunder. Jag måste få ut allt lite då och då. Och det är så skönt. Att skrika. Att skratta. Att gråta av skratt. Att njuta. Jag älskar helt enkelt sommaren.
.
Jag menar inte att det är dåligt att jag är lycklig, absolut inte. Men det är jobbigt att, utan mening, ta allt så stort. Varje lilla sak som väger tungt.
Men jag orkar bara inte ha några problem. Verkligen inte. För det ända jag vill göra nu är att njuta. Jag vet att det är för mycket att begära, men jag vill alltid ha det såhär. Ingenting som tynger ner en själv. Inga stora konsekvenser. Allt är bara så stilla känns det som. Men egentligen är det tvärtom. För när jag är glad, så måste jag visa det, för att inte bli för överaktiv vissa stunder. Jag måste få ut allt lite då och då. Och det är så skönt. Att skrika. Att skratta. Att gråta av skratt. Att njuta. Jag älskar helt enkelt sommaren.
.
Smile like you mean it
Överraskande glad. Helt underbart. Och jag får uppmärksamhet av dig. Hela tiden.
Jag förstår inte varför allting går så bra nu för tiden, men härligt är det.
Sommarlovet börjar närma sig. Men på något sätt så har jag börjat ändra mig.
Jag vill inte gå ut åttan. Jag vill absolut inte börja nian. Och jag kommer att sakna allihopa.
Jag vet att det låter konstigt, men jag har bara börjat känna så de senaste dagarna. Det kommer absolut bli underbart med sommarlov, men jag kommer ändå känna en liten tomhet.
.
Jag förstår inte varför allting går så bra nu för tiden, men härligt är det.
Sommarlovet börjar närma sig. Men på något sätt så har jag börjat ändra mig.
Jag vill inte gå ut åttan. Jag vill absolut inte börja nian. Och jag kommer att sakna allihopa.
Jag vet att det låter konstigt, men jag har bara börjat känna så de senaste dagarna. Det kommer absolut bli underbart med sommarlov, men jag kommer ändå känna en liten tomhet.
.
Redo för sängen
Varför känns det som om jag inte kommer att få någon sömn inatt?
Jag är inte det minsta trött.
.
Jag är inte det minsta trött.
.
Kiss and goodbye
.
Sommarglädje
Utvilad och glad.
Jag känner mig riktigt frisk.
Och uppmuntrad på något sätt.
Uppmuntrad till något som kanske kommer att hända.
Något att se fram emot.
Men jag vet inte vad.
Kanske skolavslutningen.
Men det vore lite konsigt, eftersom den vet jag ju att den kommer.
Men på något sätt, så känns det som om den är det som gör mig glad.
För det är den som får sommarlovet att börja.
Det är den som gör oss alla fria.
Och det är efter skolavslutningen som den riktiga sommarglädjen kommer.
Tre dagar kvar. Tre.
Det känns så overkligt.
.
Jag känner mig riktigt frisk.
Och uppmuntrad på något sätt.
Uppmuntrad till något som kanske kommer att hända.
Något att se fram emot.
Men jag vet inte vad.
Kanske skolavslutningen.
Men det vore lite konsigt, eftersom den vet jag ju att den kommer.
Men på något sätt, så känns det som om den är det som gör mig glad.
För det är den som får sommarlovet att börja.
Det är den som gör oss alla fria.
Och det är efter skolavslutningen som den riktiga sommarglädjen kommer.
Tre dagar kvar. Tre.
Det känns så overkligt.
.
