Det ljusa kommer fram

Bara för att allt går så bra nu för tiden, så blir jag jätte besviken på minsta lilla sak som är negetivt. Jag är nästan helt säker på att jag skulle kunna ignorera det här för två månader sen.
Jag menar inte att det är dåligt att jag är lycklig, absolut inte. Men det är jobbigt att, utan mening, ta allt så stort. Varje lilla sak som väger tungt.
Men jag orkar bara inte ha några problem. Verkligen inte. För det ända jag vill göra nu är att njuta. Jag vet att det är för mycket att begära, men jag vill alltid ha det såhär. Ingenting som tynger ner en själv. Inga stora konsekvenser. Allt är bara så stilla känns det som. Men egentligen är det tvärtom. För när jag är glad, så måste jag visa det, för att inte bli för överaktiv vissa stunder. Jag måste få ut allt lite då och då. Och det är så skönt. Att skrika. Att skratta. Att gråta av skratt. Att njuta. Jag älskar helt enkelt sommaren.

.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0