Tjohej

Jag orkar inte att det ska vara såhär. Måste göra någonting åt det. Men vet fortfarande inte vad.
Jag måste ändra taktik. Jag måste släppa ut allt, istället för att hålla det inne.

Orsaken till att jag hållt det inne tills nu är att jag har haft för mycket att tänka på. Har inte haft ork att ta tag i mina känsor, utan skjutit dem åt sidan. Det har fungerat rätt bra. Enda tills nu.
Jag är alltid bara några sekunder ifrån att börja gråta - varje dag. Jag stirrar omkring mig. Vet inte riktigt hur jag ska placera alla känslor eftersom det är så många. Detta resulterar i att jag stirrar ut i intet. Tänker. Grubblar. Och inte med mening, utan jag kommer på mig själv efter ett tag att jag har suttit och stirrat på något i flera minuter. Kommit bort i min egna lilla värld, och bara tänkt. Låtit tankarna gräva upp ilskan och sorgen. Och det slutar ofta med att jag antingen, som sagt, märker att jag stirrar eller att magen börjar snurra sig så pass hårt av känslorna att jag börjar må illa. Då slutar jag att stirra och även att tänka på det. Även fast det inte håller så länge. Tankarna smyger sig tillbaka.

.