Tjohej

Antar att jag kommer känna såhär ett tag framåt. Jag ligger liksom någonstans mitt emellan. Ibland väller känslorna över mig och det känns som om det inte finns något stopp. Tänker då att tårarna kanske alltid har varit bakom ögonlocken och att jag just den stunden släpper taget och låter de komma ut. Men det finns andra stunder då jag inte känner någon sorg alls. Då jag inte ens förstår hur jag kan vara ledsen över min situation, eftersom allt känns så bra.

Förut hade jag svårt att se det ljusa i det här, men nu är det inte alls lika svårt. Jag ser massor av fördelar. Ett exempel är att jag har fått så mycket tid för mina tjejkompisar, men även för skolan och träning.

Utan att jag märker det så går jag alltid framåt. Med tiden ser jag fler och fler positiva sidor med min situation. Jag mognar av det här. Jag lär känna mig själv bättre och lär mig även att hantera smärta och sorg.

Det här är bra för mig, även fast det är svårt att inse under de jobbiga perioderna.

.