Står med tomma händer

Tänk.
För några månader sedan var jag vilsen.
Jag trodde att den här hösten skulle bli det mest deprimerande jag varit med om.
Jag trodde att jag skulle vara ledsen hela tiden.
Jag trodde att jag skulle må dåligt.
Tänk.
Vad annourlunda allt blev.
Inte helt och hållet, men mycket.
Än så länge är det inte det mest deprimerande jag varit med om.
Jag har inte varit ledsen hela tiden.
Jag har inte alltid mått dåligt.
Jag är dock fortfarande vilsen.
Tänk.
För några månader sedan var jag med dig.
Nu sitter jag här.
Singel. Och med endast mig själv som sällskap.
Egentligen inte så fel.
Men varför jag är vilsen är för att jag inte vågar känna efter riktigt ordentligt hur jag känner.
Därför är jag inte ledsen hela tiden.
Och därför mår jag inte heller alltid dåligt.
.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0