Give us faith to be strong

Saknar England ganska mycket nu faktiskt. Och jag som sa att jag inte trodde jag skulle göra det.
Men alla jobbiga perioder, då jag hade hemlängtan, har typ censorerets bort. När jag tänker tillbaka på vår resa ser jag bara skratt, glädje och inget plugg.
Jag saknar verkligen känslan av att inte behöva plugga.
Av att kunna gå ut och festa med klassen. Och speciellt den tiden i början av resan då alla var dundertaggande precis hela tiden. I slutet får jag nog erkänna att alla började bli lite trötta på det.
Men jag saknar också känslan av att vara borta från Sverige, och uppleva andra saker, nya saker. Känslan av att vara på ett äventyr som hela klassen var inkluderad i.
Men mest av allt saknar jag känslan av att vara omedveten om vad som kommer ske. Att inte veta att du åker från Sverige om några månader och att jag ska vara utan dig i ett år.
.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0