Tjohej

Jag ska börja med att säga att mitt förhållande som jag har med min pojkvän är det finaste och mest romantiska jag har varit med om. Allt smälter ihop så bra mellan oss och det fungerar bättre än utmärkt.
Alla som är kära känner säkert någon gång ett tvivel på din partner. Ett tvivel på att sin älskade kanske inte bryr sig lika mycket som man själv gör. Eller kanske inte älskar en lika mycket. Alla dessa tvivel kan växa till att man börjar tro på det, om man inte gör något åt det eller om den andra inte bekräftar sin kärlek till en.
Jag behöver bekräftelse ofta. Jag vet inte varför och jag hatar det, men så är det. Jag tvivlar inte så ofta längre i och för sig. Men det är för att min pojkvän ger mig bekräftelse. Han säger hur mycket han bryr sig om mig, och jag tror inte han förstår hur mycket jag egentligen uppskattar det. På något sätt så gör det att jag vågar visa min kärlek mer. Jag vågar visa att jag också bryr mig och att jag älskar honom.
Men jag har börjat förstå att man egentligen oroar sig för mycket i ett förhållande. Man borde inte bli sur för småsaker, men ändå blir man det. På något litet konstigt sätt tar det emot och svider till någonstans i kroppen. Men det är just det som är del av kärlek. Man är kär och ömtålig. Man oroar sig, man bryr sig för mycket, men det gör inget så länge den andra personen gör det med.

.