Tjohej

Jag och Denise diskuterade lite när vi kom hem.
Vi är trötta på allt, och vill bara hem just nu.
Vi saknar känslan av att vara hemma.
Vi orkar inte med vår värdfamilj längre.
Vi är trötta på att känna oss feta och äckliga här.
Vi orkar inte vara sjuka längre.
Vi vill känna oss fria hemma och bara kunna gå ner till vardagsrummet och kolla på tv.
Vi saknar våra rum, våra sängar.
Vi orkar ingenting, vi vill bara att dagarna ska gå förbi.
Vi har inte lust att göra någonting. Puba? Nej.. Klubba? Nej... Sova? Nej... Kolla på film? Nej... Shoppa? Nej... Fika? Nej...
Vi stör oss rejält på vår dumma hund, som alltid ska försöka lukta oss mellan benen eller slicka upp vår mat när vi sitter i de nedsuttna sofforna. Hittade dessutom hundhår i min frukostskål imorse. Mums!
Vi orkar inte hänga på våra rum heller, men vi orkar heller inte gå ut på en promenad eller något annat.
Vi orkar inte städa, vi åker ändå hem snart. Så vi får stå ut med våra äckliga rum sålänge.
Vi är trötta på att frysa dag ut och dag in eftersom alla dumma människor i England verkar tycka att det är onödigt att värma upp husen.
Vi saknar god och normal mat, inte den här geggamojjan och alla skitkorvar.

Vi suckar åt allt. Det är verkligen den rätta förklaringen. Vi vill bara hem.
Jag kan inte säga att jag kommer sakna något här speciellt mycket, förutom typ friheten att kunna gå ut och puba och klubba när man vill och äventyret att vara i ett annat land och uppleva nya saker. Men jag kommer däremot se tillbaka på den här resan och minnas den som en extremt rolig och slapp hösttermin. Men nu får det faktiskt vara nog, så att jag inte hinner ändra mig...
Jag vill egentligen inte klaga, för vi har haft så kul här. Men alla börjar tröttna. Alla vill bara hem, och då är det inte lätt att inte ge efter själv. Det känns verkligen som om alla i klassen tycker att det börjar bli nog nu.


.