Upprepa

Glad. Glad. Och glad igen.
Du är min glädje. Eller rättare sagt orsaken till den.
Jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva längre. För det känns som om jag ändå bara upprepar mig själv hela tiden. "Jag är glad", "Jag är lycklig", "Du är bäst" och blablabla... Men det är vad jag känner. Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig på något annat sätt. Det känns som om det tar stopp. Och jag känner mig lite bortblåst med vinden. Med kärleken. Och mitt ordföråd har blivit så extremt litet. Jag får bara ur mig ord som de här. Jag vet inte vart jag ska börja beskriva hur jag känner eller hur. Det enda som jag kan skriva för tillfället är att jag är extremt lycklig och att jag är jätte glad över att jag har dig i mitt liv. Du är en stor del av mitt liv nu, och jag ska vara försiktig med dig och ta hand om dig på det bästa sättet jag kan.

.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0