Halva vägen kvar till... friheten?
Mina känslor känns så svåra att ta itu med. Jag mår olika varenda dag, och när jag säger olika så menar jag vekligen det. Det har gått ovanligt mycket upp och ner och det är väldigt störande.
Tanken att halva vårterminen har gått både skrämmer och glädjer mig. Den glädjer mig för att det sedan är sommarlov och då är vi lediga. Men den skrämmer mig eftersom efter sommarlovet börjar gymnasiet. Det känns jätte konstigt. Jag kommer så väl ihåg när jag var liten och tyckte att alla som gick på gymnasiet var vuxna. De var helt enkelt inte barn längre. Som om allt förändrades helt plötsligt när man gick ut nian. Men riktigt så är det ju inte. Jag är inte vuxen? Eller?
Stressen har inte tagit tag i mig än eftersom vi är mitt i vårat "block", och det är två veckor kvar innan allt måste vara klart. Det lugnar mig eftersom jag ligger hyfsat bra till i alla arbeten.
Men på något sätt så känner jag en illamående känsla långt ner i magen. Jag kanske oroar mig för mycket?
(Längtar tills fredag!!!!)
.
Tanken att halva vårterminen har gått både skrämmer och glädjer mig. Den glädjer mig för att det sedan är sommarlov och då är vi lediga. Men den skrämmer mig eftersom efter sommarlovet börjar gymnasiet. Det känns jätte konstigt. Jag kommer så väl ihåg när jag var liten och tyckte att alla som gick på gymnasiet var vuxna. De var helt enkelt inte barn längre. Som om allt förändrades helt plötsligt när man gick ut nian. Men riktigt så är det ju inte. Jag är inte vuxen? Eller?
Stressen har inte tagit tag i mig än eftersom vi är mitt i vårat "block", och det är två veckor kvar innan allt måste vara klart. Det lugnar mig eftersom jag ligger hyfsat bra till i alla arbeten.
Men på något sätt så känner jag en illamående känsla långt ner i magen. Jag kanske oroar mig för mycket?
(Längtar tills fredag!!!!)
.
Kommentarer
Trackback
