Tjohej

Jag klarar inte mer. Bryter ihop av nervositet. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Allt är så komplicerat. Jag orkar inte med allt det här. Jag vill verkligen inte såra dig.
Jag vill inte ens tänka på hur du känner dig nu. Det gör mig bara ännu mer deprimerad.
Det är hemskt och plågsamt att se och höra dig så ledsen och tyst. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag vill aldrig bryta kontakten helt. Det vet du. Och när jag säger det så menar jag det verkligen. Jag lovar.
Men jag kan förstå att det är svårt att tänka så. Jag vill inte att du ska vara ledsen. Men jag måste ändå göra det som är bäst för mig, så att jag inte mår dåligt.
Alla peppar mig och ger mig stöd från alla olika håll. Men ändå känner jag mig så svag och ynklig.
Tänk hur jag skulle vara utan stödet? Jag skulle säkert falla ner under jorden och bara vilja försvinna.

.