Avstånden mellan oss tär på mig
Har mejlat med dig under hela veckan som vi har varit ifrån varandra. Våra mejl är runt 2 A4 sidor långa var, haha. Jag har blivit helt överlycklig när jag har gått in och kollat på min mail efter en dag ute i solen och sett att jag har ett nytt mail från dig.
Men nu börjar jag tröttna på mail. Eller kanske inte tröttna, det låter fel, men nu vill jag bara ha dig hos mig så att jag får känna dina läppar mot mina igen.
Här är ett stycke i ett mail:
Det är nästan en lite läskig känsla att älska någon så mycket som jag gör. Man är så sårbar. Om du skulle göra slut med mig nu så skulle min värld helt seriöst falla i bitar. Som en spegel som tappas i golvet. Eller ett glas. Bara småbitar skulle finnas kvar och det skulle ta lång tid att samla ihop allt.
Även när man hade samlat ihop allt och klistrat fast alla bitar på sin rätta plats så skulle glaset inte bli lika helt som det en gång varit. Och det skrämmer mig. Mina känslor skrämmer mig, men ändå gör dom mig så lycklig för tillfället att jag seriöst inte vet vart jag ska ta vägen.
Vi skriver djupa tankar och känslor (Shakespeare stil som du kallar det :P), och den bästa delen av det är att allt jag skriver är sant.
.
