The destiny of nothing

Lättnad. Stor lättnad.
Det värsta är över.
Alla samtal.
Utskällningen.
Som egentligen inte var någon utskällning, utom bara råd och frågor.
Men jag trodde att det skulle vara jobbigt.
För jag önskar att det här inte hade hänt.
Och det gör det hela komplicerat.
(-.-)
Jag hade alla svaren.
För jag hade sanningen.
Och den berättade jag.
Hela. Allt.
Hela dagen har jag gått runt och varit orolig, för ingenting.
Ett samtal. Som behövdes.
Som var bra.
Som hjälpte.
Som bevisade.

.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0