Tjohej

Jag går runt och oroar mig. För allt.
För allt, som är inget.
För allt, som inte ens betyder något.
Eller gör det de?
Jag kan bara inte förstå.
Jag är riktigt trött. Och så uttråkad på allt. Jag känner ingen glädje till allt som jag stöter på varje dag. De där som jag annars tycker är roligt.
Allt finns där hela tiden. Saker som man har tröttnat på.
Men varför har jag tröttnat?
Okej, jag kanske inte har tröttnat helt, för jag har varit väldigt glad i skolan. Men utanför. Jag känner mig bara så stressad. Så uppskuten. Så slingrad.
Hopplöst.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till. För även om jag pluggar, så känner jag stressen som jagar mig. Hack i häl.
Det är nog bäst att bara vänta tills det lugnar ner sig. Hur lång tid det tar vet jag inte.

.