Jag sprängs av en längtan
Har du känt någon gång att allt stannar upp? Snurrandet i huvudet slår till slowmotion och ingenting känns normalt? Alla tankar känns så tomma. Man vet inte vad som händer.
En lycklig känsla surrar runt i min mage. Men allt går i slowmotion. Jag känner mig lite illamående. Huvudvärk har jag också. Det kniper åt i magen, och allt dras ihop. Det gör ont. I alla fall i vissa stunder. Men om man vill vara glad så måste man också känna smärta. Allt har gjort så att min kropp har domnat av. Den har vant sig. Och jag känner inte smärtan längre. Och glad är jag. Riktigt glad. För jag har planerat fina saker de närmsta veckorna.
Fin fina. Och jag orkar inte vänta.
Det är just när jag känner såhär som allt stannar upp. Bara för att jag vill att tiden ska strömma förbi och så att det äntligen blir det efterlängtade sommarlovet. Jag tänker mig in i sommarkvällarna. Grilla med kompisar. Kvällsdopp. Herregud. Jag får inte snurra mig in i den intrasslade tråden ännu mer. Det svider till i magen ibland för att längtan börjar bli så stor. För stor.
.
