Glädjen kan sprängas, men ändå finnas kvar i hjärtat
Ett leende på läpparna betyder så mycket. Så kärt. Så underbart. Så glatt.
Om andra är glada i omgivningen, så sprids glädjen.
Runt, runt, och om igen. Som en cirkel. Som aldrig får ett slut.
Alla är glada. Sommaren är här, såklart. Men det har hänt något den senaste veckan.
Något som har förändrats. Alla älskar. Alla är vänner. Alla ler.
Glädjen har funnits hela veckan hos alla mina kära vänner. Och det får mig att le. Mer än någonsin.
Jag är så grymt lycklig. Jag har varit så grymt lycklig hela veckan.
För jag har haft mina vänner där, hela tiden. Hos mig.
Jag vet inte ens hur jag ska uttrycka mig. För det finns så mycket känslor inuti mig just nu.
Glada. Lyckliga.
Jag tror att jag sprängs snart. För nu sitter jag här i mitt rum och väntar på samtal.
Och ifall jag inte får träffa någon idag, så sprängs jag.
Jag är så översocial just nu.
Jag behöver skratta. Och på något sätt få ut lite av all glädje så att jag inte smäller här i rummet. Jag behöver le. Vara glad med vänner. Umgås.
För jag är så jävla lycklig.
.
