Tjohej

Varje dag går så snabbt nu för tiden. All tid försvinner, och jag väntar alltid till sista stund, vilket gör att jag blir extremt stressad. Självklart har jag försökt vända min dumma vana, men på något sätt slingrar den sig alltid tillbaka.
Egentligen borde jag inte vara så stressad som jag alltid är, men det beror på mitt krav. Mitt krav på mig själv. Det kravet som är så grymt stort. Ganska onödigt stort. Inget ska vara fel, enligt mig. Jag ska vara duktig. Göra bra intryck på folk.
Men saken är den, jag vet ju inte ifall det funkar. Jag kan inte se på mig själv som en annan person. Jag har försökt. Men ifall jag hittar fel, så tar det ju bara på självförtroendet.
Men det jag inte fattar, är att jag alltid bryr mig om vad andra tycker. Det har väl antagligen varit min svagpunkt i livet. Men det viktigaste är ju att jag mår bra. Är lycklig. Och det behöver man inte bli om man vet att andra tycker bra om en. Patetiskt att tänka så. Väldigt onödigt.
Jag ska faktiskt försöka att vända upp och ner på allt det här. Så att det kanske äntligen försvinner.
Okej, visst, man behöver tänka lite på vad andra folk tycker så att man inte blir helt konstigt stämplad. Men inte lika mycket som jag gör. Det blir bara fel. Bara jobbigt för mig själv.

.