Tjohej

Jag ångrar faktiskt inte något som jag sa igår. Jag sa det för att jag vill att du ska förstå. För att du ska fatta att det inte bara är jag som kan hålla allt vid liv. Du måste hjälpa till. Din hjälp behövs, mycket.
Jag behöver höra orden, Jag behöver få veta. Du måste visa det, inte bara säga jag älskar dig i raka ord.
Jag vet ju inte då ifall du menar det. Dom starka orden.
Så därför måste du visa. För att jag ska kunna förstå. Annars är det meningslöst.
Jag blev arg, och sen blev du arg för att jag blev arg. För att jag påpekade saker som du gjorde. För att jag sa saker som du kanske inte tänker på att du gör. Jag sa helt enkelt saker som du inte ville höra. Därför blev du arg.
Jag hatar när du blir arg. Det blir en kall vägg mellan oss. Och allt blir stelt.
Men det ska bli bättre. Du sa det. Och självklart tror jag på dig.
Förhållanden kan vara jobbiga. Men det här kommer att gå bra. Du sa det. Det ska bli bättre.

Det som hände igår är som bortglömt när jag träffade dig idag. Det kändes skönt. Väldigt skönt. Något som jag absolut inte ville, var att den där kalla väggen skulle uppstå, efter alla saker vi sa igår. Men så var det inte. Allt var som vanligt. Nästan. Vi gav varandra bara någon blick som betydde ungefär "förlåt för igår, jag älskar dig".
Det känns så skönt att ha dig. Att bara jag har dig. Min älskling.

.