Ensam i nattens tystnad

I den mörkaste natten. När bara månen lyser. Så saknar jag dig som mest.
När allt är tyst. Så att man kan höra den där knappnålen falla. Då känner jag mig tom.
Lämnad. Även fast jag inte är det. Ensam. Även fast jag bara inbillar mig.
Jag saknar dig så att det gör ont.
Jag vill inte sakna dig. Jag orkar inte bära det.
Jag orkar inte känna det.

.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0