Tjohej

Fan vad ni får veta konstiga tankar som surrar runt i mitt huvud. Ursäkta, om jag förvirrar er. Men nu har jag helt ändrat åsikt. Jag är arg på dig. Inte för det där som hände. Utan din vilja. Din vilja gör mig så irriterad. Det känns som om du inte bryr dig att jag blir arg. Jag visar ju det, men på något sätt så slutar det alltid med att allt är mitt fel. Jag blir arg och du tröstar, och säger förlåt och blablabla. Men du fortsätter ju efter det! Hur kan jag stoppa din vilja? Den finns där och svider. Den skär mot mig. Det gör så ont. Snälla kan du inte bli som förut. Det skulle bli mycket lättare då. Lättare för mig. Och kanske för dig.