Tankar som man kan ha svårt att förmedla
Rädda mig från mig själv. Jag tänker. Saker blir fel. Men livet går vidare, eller vad är det man brukar säga?
Du har förstört mina väggar, som jag har kämpat att bygga upp. Men allt löser sig väl? Väggen håller jag på att bygga upp igen. Väggen som får mig att se det rätta, och som får mig att inse att du tillhör mig.
Det är inte lätt att älska mig. Jag är komplicerad. Men jag är imponerad av ditt tålamod. Du bryr dig om mig. Mer än dom flesta. Jag gör allt värre, men ändå håller du dig fast vid min sida. Allt jag har gjort som du har behövt gå igenom, har varit som ingenting för dig. Du är så stark, så snäll. Folk brukar tröttna så lätt. Det är något speciellt med dig. Något väldigt speciellt. Jag förstår inte hur du tänker ibland. I ditt lilla söta huvud, finns det så mycket tankar som är så svåra. Så svåra att förstå. Du gör mig faktiskt till en bättre människa inombords. Jag har lärt mig så mycket. Du har lärt mig så mycket. Du gillar mig för den jag är. Jag mår så bra när jag är nära dig. Jag älskar dig mer än dig tror. Så varför kan jag inte riktigt släppa det där som hände i november?
Även fast mina väggar är förstörda, så känns dom så hela när jag är med dig. Jag mår så bra tillsammans med dig. Du får mig ju alltid att skratta.
Men när jag inte är med dig, så känner jag mig så ensam. Så extremt ensam. Det är ett tomt hål, som bara du kan fylla ut. Och förlåt om jag blir galen ibland när du inte har tid att prata eller något sånt. Men saken är den att jag är så grymt rädd för att förlora dig.
För mitt liv skulle bli så svart utan dig, eftersom du är en del av mitt liv nu.
Du sitter i mitt hjärta. Hårt. Och du gräver dig längre och längre in. Men ifall du lämnar mig, så blir det ju tomt. En tom grop i mitt hjärta. Gropen har du fyllt ut en lång tid nu. I åtta månader. Och under den här tiden har jag varit mer än lycklig. Du gör mig alltid på så bra humör.
Men du får aldrig glömma att jag gillar dig grymt mycket och jag är så glad att jag har dig. Så glad så att det kittlar ända ut i fingertopparna när jag är nära eller tänker på dig.
.
Du har förstört mina väggar, som jag har kämpat att bygga upp. Men allt löser sig väl? Väggen håller jag på att bygga upp igen. Väggen som får mig att se det rätta, och som får mig att inse att du tillhör mig.
Det är inte lätt att älska mig. Jag är komplicerad. Men jag är imponerad av ditt tålamod. Du bryr dig om mig. Mer än dom flesta. Jag gör allt värre, men ändå håller du dig fast vid min sida. Allt jag har gjort som du har behövt gå igenom, har varit som ingenting för dig. Du är så stark, så snäll. Folk brukar tröttna så lätt. Det är något speciellt med dig. Något väldigt speciellt. Jag förstår inte hur du tänker ibland. I ditt lilla söta huvud, finns det så mycket tankar som är så svåra. Så svåra att förstå. Du gör mig faktiskt till en bättre människa inombords. Jag har lärt mig så mycket. Du har lärt mig så mycket. Du gillar mig för den jag är. Jag mår så bra när jag är nära dig. Jag älskar dig mer än dig tror. Så varför kan jag inte riktigt släppa det där som hände i november?
Även fast mina väggar är förstörda, så känns dom så hela när jag är med dig. Jag mår så bra tillsammans med dig. Du får mig ju alltid att skratta.
Men när jag inte är med dig, så känner jag mig så ensam. Så extremt ensam. Det är ett tomt hål, som bara du kan fylla ut. Och förlåt om jag blir galen ibland när du inte har tid att prata eller något sånt. Men saken är den att jag är så grymt rädd för att förlora dig.
För mitt liv skulle bli så svart utan dig, eftersom du är en del av mitt liv nu.
Du sitter i mitt hjärta. Hårt. Och du gräver dig längre och längre in. Men ifall du lämnar mig, så blir det ju tomt. En tom grop i mitt hjärta. Gropen har du fyllt ut en lång tid nu. I åtta månader. Och under den här tiden har jag varit mer än lycklig. Du gör mig alltid på så bra humör.
Men du får aldrig glömma att jag gillar dig grymt mycket och jag är så glad att jag har dig. Så glad så att det kittlar ända ut i fingertopparna när jag är nära eller tänker på dig.
.
Kommentarer
Postat av: Pärlan
Lillpärlan, vad hände i november? Hjärtat, du kommer aldrig vara ensam det vet du! Om någon lämnar dig kommer jag och tröstar dig det vet du!
Jag älskar dig min lilla lillpärla!
Postat av: Jag
många saker hände i november, saker som jag helst vill glömma. men det är svårt.
du ska veta att det känns mycket skönt att ha dig, mia.
tack för att du alltid har funnits där för mig
Trackback
