Face the truth
Man behöver inte inspiration för att kunna uttrycka sig känslor. Man behöver inte kolla på en romantiskt film eller lyssna på en låt, för att få ut dom rätta orden som beskriver sina tankar. Orden bara flyger ut. Man skriver allt man tänker, och så blir det till en jälva massa ord. Man delar sina tankar helt enkelt, inte sin meningslösa inspiration. Man delar sina tankar, som betyder så mycket för vissa, men inte för andra. Att förmedla känslor och tankar på en blogg, känns bättre än att prata med någon ibland. När man sitter där, i ett tomt rum, och har världens bästa vän framför sig, så kan det vara svårt att uttrycka sig. Man vet inte vart man ska börja. Därför får man bara fram en liten del av alla känslor som sprängs inuti en. Men när jag sitter här, framför min lilla dator i mitt lilla rum, så verkar jag ha hur lätt som helst att få fram orden. Det bara sprutar ut ur min mun. Känslorna vill ut. Men när man därimot sitter där och har någon som bryr sig om en som lyssnar, så går det inte att beskriva varenda lilla tanke. Det finns så mycket. Så mycket att säga, och så mycket som man kanske inte kan säga. Det blir liksom fel. På något konstigt sätt.
Men som sagt, man behöver inte inspiration för att kunna uttrycka sig känslor. Känslor är inte något man inspireras av, det är ju något man känner. Varför kan du inte förstå det?
.
