Tjohej

Jag satt en stund för mig själv och kollade igenom fotoalbum för fotoalbum från den tiden innan jag och min syster fanns. Det känns så overkligt att mamma och pappa har varit tillsammans. På alla bilderna såg de så lyckliga ut. Så glada över att de var där de just då var. Tillsammans.
Hur kunde ni skilja er?
Ni passade så himla bra tillsammans.
Eller... Kanske inte nu för tiden.
Jag vet inte varför jag känner mig ledsen, för det var ju ändå så länge sen.
Men när jag ser bilder på när mamma väntade Sandra så kunde jag inte låta bli att bli rörd.
Kommer jag också vara sådär lycklig?
Tänk om allt inte blir lika bra för mig?
Tanken att jag har hela livet framför mig skrämmer mig. Jag har ju ingen aning vad som kan hända med mig.

.