Ett hårt slag

Alla känslor snurrar in sig i varandra. Jag kan inte tänka klart. Mitt huvud känns helt dimmigt. Jag börjar förstå att det är slut på riktigt nu. Vi är bara vänner. Men bra vänner.
Jag vet inte vad jag känner. Känslorna sitter fast. Hårt. Och jag kan inte känna dom. Hur mycket jag än försöker. Jag försöker göra något hela tiden, för att slippa bli deppig. Jag måste ha människor omkring mig för att inte känna mig ensam. Jag vill inte känna det. Inte nu. Inte på en lång tid.
Som tur är så har jag ganska mycket planerat, så ensamheten får vänta ett tag.
Men ändå slingrar sig mina tankar tillbaka. Onsdagen den 13e augusti. Jag har ingen aptit. Jag mår bara illa. Maten får vänta lite. Tills jag mår bättre.
Du säger att du är ledsen, att du ångrar dig. Men varför tänkte du inte på det när du hade mig? Jag gillade verkligen dig. Men gång på gång blev jag sårad. Jag antar att du har lärt dig av dina misstag. Dina misstag med mig.

.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0