You got me all wrong

Allt är lungt och stilla. Stressen börjar försvinna, även fast den nästan inte behövdes från början. Jag stressade upp mig för ingenting. Som vanligt.
Allt är helt okej. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, eftersom allt står stilla.
Ingenting är ivägen och allt är helt okej.
Allt står stilla. Det är nog därför jag varken känner smärta eller lycka. Det känns som om allt har stannat upp, och bara väntar på att problemen ska hittas. Ett nytt sätt att bestraffa mig. Plåga mig. Hindra mig från att vara lycklig.
Jordklotet står stilla och allt går i slowmotion. Vad händer? Eller rättare sagt; Varför händer ingenting? Allt är dött. Alla rosor är knoppar och dom bara väntar på att slå ut. Jag känner mig som en ros. Vacker. Självsäker. Och bara väntar på att blomma. När börjar jag blomma? När slår jag ut? När får jag visa att min insida är bättre än utsidan?

image28

.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0