Think about it, do you ever wonder?
Tänk att ljud som kommer ut ur munnen kan såra. Tänk att människor kan såra varandra.
Orden som ekar i mitt huvud just nu, får mig att må illa. Jag får ett sug i magen. Jag ryser. Jag orkar inte. Allt försvinner och kvar står jag. Helt ensam. Även fast jag är med människor som jag gillar, så känner jag mig ensam. Hela min mage vrids flera varv och jag blir illamående. Jag vill inte höra såna ord från dig. Inte från dig.
För när du säger såna saker, så försvinner jag från marken. Jag får ett ljudlöst skott i magen. Och du märker det inte. Du fortsätter som ingenting. Men jag står där, och blir sårad. Och det finns inget som jag kan göra. Varför är jag så känslig? Varför kan jag inte ta emot ord från dig. Såna ord. Jag vill inte bry mig om vad du råkar säga. Men jag bryr mig för mycket om dig, så då blir det samma sak. Jag tål inte ord som sänker mig. Absolut inte från dig. Du ska ju vara den personen som stöttar mig. Som bryr sig. Som hjälper mig. Jag behöver en sån person, och jag vet att du var det förut. Men nu.... Jag förstår ingenting.
.
