Tjohej

Du glömde inte. Det var som om du läste mina tankar.
Men en gång läker inga sår.
Nu har vi kommit till den tidpunkten då jag känner att jag vill ha mer. Mer av dig.
Jag känner tomhet. En tomhet som känns så tom, fast den inte är tom. Den är så full så att den rinner över.
Det kanske är det som gör allt värre. Att det har blivit för mycket.
Du kan inte hantera det, och gör saker som du inte förstår att jag tar illa upp av. Jag känner mig så vilsen. Jag vet ingenting längre. Allt är bara frågor utan svar.
Varför? Varför märker du inte något? Eller gör något åt det?
Bevisa för mig. För jag tror dig inte längre. Jag är så besviken.



.