Tjohej

Lycka.
En stor våg med lycka. Glädje. Skratt. Skratt i tårar.
Jag mår så bra. Så grymt bra.
Jag vill bara skrika.
Jag känner mig sådär barnligt lycklig. Så lycklig som man blev när det var julafton. Så lycklig som man blev när man har fått det man önskat sig.
Men det känns som om det bara kommer att vara idag som jag känner så.
Allt har gått så bra idag. Igår. Hela helgen.
Men lyckan, den extrema lyckan, kom fram idag. Översvämning. Det pirrar i hela kroppen.
Glädje är något jag behöver. Just nu. Det behövs. Jag klarar det här. Det kommer inte att bli som förra gången. Jag klarar det här.
Det känns så bra att ha alla som stöttar en. Att ha någon som älskar en.
Det känns så bra att ha människor runt en som gör en lycklig. Det är något jag behöver. Mina vänner som stöttar.
När jag är ledsen gör jag allt för att undvika den mörka ensamheten som växer. Jag dras ner i ett djupt hål och vet inte vad jag ska göra.
Nu är jag ensam. Helt ensam i mitt rum. Men jag bryr mig inte. Jag är lycklig. Grymt lycklig. Det djupa hålet har fått ett stopp. Jag är glad.
Allt är klart framför mig. Jag vet varför jag har fått alla känslor runt dig. Allt växer runt dig.
Jag vet inte vad jag ska tycka längre. För allt känns så meningslöst. Allt känns så fjantigt. Töntigt. Så överdrivet.
Jag är så lycklig så att jag inte ens kan förstå varför. Jag bryr mig egentligen inte. Men varför?
Men... Ingenting kan förstöra mitt humör just nu. Inte ens du.
Jag är lycklig