Tjohej

Allt går upp och ner. Känslor. Tankar. Allt.
Är jag tillbaka till verkligheten? Allt är annorlunda. Tankar som aldrig funnits uppstår hela tiden. Vissa tankar som jag inte ens trodde skulle komma. För vi sa så.
Det här kan inte hända. Det får inte hända.
Jag har nog bara en dålig dag. Tröttheten finns så nära, och mina ögon svider. Men kärleken och vänskapen, är nog viktigast.
Men jag vet att det inte kommer att hända. Jag vet det.
Det får inte hända.
Men ju mer jag tänker på det, desto mer deprimerad blir jag. För det går ju ändå inte att undvika.
Det här har varit en komplicerad dag. Förvirrande. Jag fattar inte allt som har hänt. Jag vill inte heller fatta att det här kan avgöra flera år framåt. Usch. Jag vet inte hur jag ska bete mig. Hur ska jag få dig att inse att jag behöver dig. Och kanske nu som mest. Jag ska försöka att låtsas som om ingenting har hänt. Men undra hur länge jag kommer att orka det om det blir många sådana här dagar..
Jag får ta dagarna som dom kommer. Gud! Jag måste sluta oroa mig så mycket. Det kanske inte är något? Du hade kanske också bara en dålig dag..

.