Tjohej

Okej.. Nu ska jag låta bli. När jag väl tänker mig in i att vara dig, så känner jag bara ångest.
ÅNGEST ÅNGEST ÅNGEST.
Jag förstår att du inte orkar. Jag förstår att du vill det du säger. Men jag vill inte. Jag vägrar att acceptera att jag har gjort fel. Jag vägrar att inse att jag har sagt saker som fått allt att hänga på en lös tråd. Spindeltråd.
Men den stelnar snart. Jag vet det.
En spindeltråd hänger aldrig förlänge.
Oftast kommer någon annan in i bilden och sabboterar. Men inte i våran stund. För vi är vi.
Och vi håller ihop. Vi är vi.
Jag vet att du älskar mig. För varför skulle du annars säga det? Varför skulle du annars kyssa mig? Varför skulle du alltid se så glad ut när du såg mig om det inte var sant?
Det är sant.
Men spindeltråden går att fixa med vilja. Om man bara vill, så kan man. Det har jag försökt övertala mig de senaste dagarna. Vilja är starkare. Mycket starkare.
Jag förstår bara inte riktigt varför spindeltråden ens har uppstått?
Det finns ingen enkel förklaring. Det har bara hänt så mycket. Så när du frågar mig varför jag är arg, eller liknande, så vet jag inte riktigt vad jag ska svara. Jag har ingen rak förklaring. Ingen simpel mening.
Det är så mycket. Som jag tror att du inte riktigt skulle förstå. Jag vill inte säga det, men det är tjejsaker. Som bara tjejer hakar upp sig på. Som egentligen alltid är överdrivet.
Jag känner mig så borta. Så överdriven. När du frågar mig varför jag blir så arg. Det känns som om jag blir arg på ingenting. Men så är det inte riktigt.
Om jag hakar upp mig på någonting så kan jag hålla mig även om det upprepas flera gånger. Men inte för länge. Det blir för mycket. Och det är väl inte så konstigt?
Så när det har gått över styr, så får jag helt enkelt utbrott. Jag kanske säger till innan att det är fel när någon gör något. Men du har fortsatt efter det. Och det blev för mycket ett tag.
Därför är jag så känslig när det händer lite då och då.
Därför är jag så känslig när det händer något som jag redan har sagt till dig att jag inte gillar.
Men jag vill inte säga det för ofta. För jag känner mig så extremt tjatig. Du tycker säkert att jag är det ändå.
Men jag orkar inte ta på mig ansvaret att försöka göra så att allt är bra. Men sån är jag. Jag måste ta tag i alla saker. Vare sig jag vill eller inte. Tvångstankar.
Usch usch! Fy på mig. Nu tog jag tag i det som jag sa till mig själv att jag inte skulle göra. Jag gör det bara jobbigt för mig själv. Samma sak här. Tvångstankar.

.